 |
 |
 |
 |
|
|
Bodil säger om Bakom Centrum: Den här dikten heter Bakom Centrum. Jag tror att jag tänkte på Vällingby Centrum, men det kan vara att ta i. Jag tänkte nog inte på någonting, bara kände hur det kan kännas Bakom Centrum. |
Hårt vara sniffare fullgubbe fnask Hårt vara risigt & sargat patrask Hårt samla sopor att släpa på Hårt gå i centrum & bara gå Hårt gå i centrum utanför stan Hårt vara ingens unge & barn Hårt vara hund i ingens band Hårt vara hållen i ingens hand Hårt att bli sparkad av stålklädd sko Hårt att ha ingenstans att bo Hårt hålla hus i hyresrum Hårt vara liten men jättedum Hårt att ha utslagna tänder Trasiga nariga händer Moraknivar & stiletter Steg & skuggor Centrumnätter Hårt att veta hur det blåser När ett centrum låser |
 |
|
|
Bodil säger: Den här dikten är ur en diktsamling som heter Nåd & Onåd – Idioternas bok. |
när den stora häggen dansade på gården luktärt rädisa och färskpotatis gullvivan och mandelblommen och den stolta björklövsbrudens ja det var då när vi blommade i fjäderskrudar våra pärlband klingande och fotens bjällra tunga smycket mässing elfenben guld trumman dunkande fiolen min bouzoukin och min mörka hand med hennamönstret rosa handflatan cymbalen zittran våra röster vallmoröda som slog ut det var då när vi flöt under magnolian i accacian gardenian dess famntag lugnet gungande mot vår veranda mörkrets öga buskens mjuka fenor havens andetag i våra lungor fjärilsfisken och maneterna de lysande i stim korallen före stormen och den stora åskan nagasaki svarta pil ödlorna de blanka fjällen månens spegelbild i tjärnen där den bottenlösa laken vilar strimmig o du mörka gran den blanka skaren hjortkalven dess mjölk gul det var då när vi tände lyktorna och skrindan tändstålet den första gnistan torvmossen och tjärstubben och späcket skuggans vals på väggen eldens stigande från svartsothärden i min mammas knä vid hennes hals det var en gång ...när vår saffran brann med gula tungor när vi samlades runt brunnen när det rena vattnet spelade i källan vårt nomadliv samen renen tältet indigo min sidensari där min unge vilar i sin korg den flätade i mjuka vassen lindad i sin trygga grotta med dess målning oljetrycket kammaren och hyddan palmbladsgolvet enristäcket blåsippan bougainvillean en bukett liljekonvalj, förgätmigej då det var en gång den blomstertid nu kommer det var då |
 |
|
|
Bodil säger: Jag säger ingenting. Döden 1986 är en sorts sång, en lång sorgesång, som man kan läsa högt eller sjunga för sig själv. Man gör som man vill. |
Södra Norrlands fjälltrakter & inland Kalhyggen & stenrös, nyland Småbönder & korn & får Hälften kommer upp av det man sår Lammen blev bestrålade i år Sortimentet – Länsväg 81 – på ESSOmacken Nedanför den branta backen Är detsamma som i Stockholm & på Böda Löpsedlarnas DÖDA SVENSKAR lika döda Helnöt, Hänt i Veckan, Röster Lökchips & Lektyr med kvinnobrösten Alla de där friska brösten Högt ovanför 81-an tindrar byn Lik en diamant i skyn Vägbelysningen längs Oviksfjällen I den dunkla tv-kvällen Glittrar som Manhattans Femte Aveny Med juvelbutiken Tiffanys ÄNKLINGEN kan inte fly Drängfull bakom dragna köksgardiner Hinkar i sig jästa maskrosviner Vrålar utan mål & röst GIV TILLBAKA STELLAS BRÖST GIV TILLBAKA HENNES HÅR Hon skulle fyllt fyrtisex i år Snart ska ungtackorna lamma STELLA KOM & HJÄLP DEM AMMA KÄRINGEN ELÄNDE köpte granngårn Änklingen är hennes sonson Nygift med sin Stella – 67 Stella som är nybegraven nu Käringen mal – huvva hu Huvvaligen & hå hå ja ja VAD VAR DET JAG SA SA SA Man kan hyra videobox på macken SUDDEN IMPACT & DJÄVULSKA JAKTEN STREETFIGHTER & CHINA BLUE BLOODSIMPLE & DEATHWISH ONE & TWO Här finns post & konsum – inget NK Där folk går i högklackar med konto På en T-Centralen är det trängre Men vem mäter upp att glesbygden har längre Mellan människa & människa än Söderleden Det är glest & glesnar snabbt i mänskligheten KÄRINGEN ELÄNDE sitter där hon satt – vid spisen Fötterna är kallare än inlandsisen Vedspisen är glödgat het Livet enbart dödlighet EN TILL JUMBOJÄTTE SOM HAR STÖRTAT! OLOF PALME HAR DOM MÖRDAT! SJÖSALA BLEV PYROMANBRÄNT NER I GRUNDEN & I P1 HAR DOM FLYTTAT ANDAKTSSTUNDEN Blott en dag ett ögonblick i sänder Ett är säkert – olyckan som hänt & händer I en dödsannons är alltid någon hemma ÄNKLINGEN vid tv-apparaten Mäktar inte värma maten Orkar inte vända kornmjölsgröten Hittar inte ut i lagården till grisens gröpe Änklingen blir snöad in i änklingshuset Skyhögt anfall Drivan reflekterar ljuset KRITVITT TVÄRSNITT & skalpellskarpt – Stella borta Tom & blodlös hans aorta STELLA DU MITT HJÄRTAS LJUS STELLA FÖDD I DETTA HUS Dog på intensiven Trots den nya laserkniven Hela socknen vit som snöen Döen Frostig tårdroppe från Åre Motvinden – dess kalla kåre KÄRINGEN ELÄNDES kaffe & begravningstårta Marsipanprinsessbröst rosenvårta Stora ljusa veteflätan Ältande om kräftan kräftan Liktornarna, lårbenshalsen Cancern Unga människan att hon gick bort Tur i oturen att det gick fort ÄNKLINGEN vill skrika ICKE! Inte – hon gick inte bort Kommer aldrig inom kort Hon har inte somnat in Vaknar aldrig någonsin Visste att hon skulle dö Gott om tid att ta adjö LÄR MIG DU SKOG ATT VISSNA GLAD EN GÅNG SOM HÖSTENS GULA BLAD Sjöng den unga käcka prästen Sedan psalmen 3 6 5 Stella hade sjungit den När hon stökade i köket Syltade, gav grisen gröpe Hade sjungit den för lammen SORGEN & GLÄDJEN DE VANDRA TILLSAMMAN I helvete att de gör det. Sorgen springer före & drar glädjen strypt i snöre KÄRINGEN ELÄNDE ältar utvandringen hungersnöden Svenska Folkets Fruktansvärda Öden Ett konkursbolag tog släktens skog Snickarn fick ett vanskapt barn som dog Vattenskalle ryggmärgsbråck Elände i gäng & flock Knarkomanvårdshem i Rätansbyn – dom bits Smittar oss så vi får AIDS! Gossen längesedan vill i vall på skogen Det blev lodjuret som tog'en Han bars hem på björkrisbår Sönderriven, lockigt hår Minns det som det var igår Igår ÄNKLINGEN vill ge igen på någon Motorsåga fruntimret i västra granngårn Klyva som ett vedträ flisa ner i vedlårn För att hon har hela bröst Som om sån massaker vore till nån tröst Som om ett fel plånar ut ett annat fel GIV TILLBAKA STELLA HEL Hjälp honom att vara – han vet inte hur man gör det Först är livet hos en – sedan dör det Vingslag över bygden nära Änklingen vill sprängas i sin kärna Millisievert bequerell Vad är det på TV 1 i kväll? Tvåans bild är bara grus Hon är född i detta hus STELLA HJÄLP MIG UR DET HÄR STELLA SÄG MIG VAR DU ÄR FJÄRRAN LOCKAR DU MIN SYN JAG ÄR FAST PÅ DENNA BYN Jamen hjälp honom då någon Mjölka korna sköta lagårn Hålla fast & klippa fåren Ta sig nerför alla åren Hjälp honom att mata tvättmaskinen & att mocka rent hos svinen Lusa av den fula lagårdskatten Värma sig en balja regnbågsvatten Tvätta av sig finkostymen Slänga bort Chloé-parfymen Skänka någon Stellas kläder Undra vad det blir för väder Måste rykta märren, sko den Borsta sina tänder enl. gnuggmetoden Fruntimmer. Det sitter fruntimmer på byn – de längtar Änkor eller ännu inte änkor Deras gubbar döda eller ännu inte döda Deras gårdar röda eller gråblekt röda Fruntimmer som klarar av att sköta Gården som en riktig karl & hugga ved Fruntimmer som ingen har sett sitta ned Fruntimmer som går & står Sliter ont år efter år Alla dessa fruntimmer – en del inte ens änkor Äger inte ens det tåligt slitna minnet Av hur guldkantat det en gång var i utdragssängen Mellan henne & den f.d. drängen Alla dessa fruntimmer som inte ens blev gifta Överblivna Med sitt glasberg under gödselstacken De blir ändå aldrig alldeles stackars stackarn Alla dessa fruntimmer som bär sin önskedröm om Att en skötsam ungkarl flyttar in i ödegårn som Börjar leva han ser ut som Gary Cooper Goda ögon & god hand med djuren Får fason på stora bruna tjuren Klarar av att sköta bokföringen ordna lånen Så de kan behålla gården Alla dessa fruntimmer som har sett honom komma Utsocknes med walkie-talkie mitt i sommarn Långbent & med stövlar i chevreaux Ögonen har varit blå Det kan hända att det hänt Sedan har det året vänt Han har skaffat snabba hästar En är grå med vita fläckar Skäckig Skräckig Alla dessa fruntimmer som vakat Vita linnesärkar frusit så de skakat Sett hans hästar sova öppna ögon trogna Svartvinbären nästan mogna Sett hans ögonfransar böjas i hans sömn Sett sin Gary Cooper önskedröm Ja så kommer den där dan – han sadlar skäcken Hon har bakat tunnbröd till matsäcken När han rider bort mot Oviksfjällen I augustikvällen Över lila ljung & gula ängar Alla dessa fruntimmer som börjar om & längtar Alla dessa fruntimmer – hur gör de När de inte dör – för inte dör de Hur gör den som blivit bakanför När den andre reser eller dör För att skaffa nya lysrör & ge grisen gröpe? ÄNKLINGEN kan inte knepet Fruntimrena vet det Vad är det? Obesvarad drar han golvet på sig kåpa Trasmattan som Stella la i såpa Tvättade med andra fruntimmer i bäcken Fan ta bort den mörka fläcken Sudda bort den från mammografien Strunta i den UTOM SIG I ISBLOCKSDRIVAN Sitter Änklingen – december Närmar sig om inget händer Måste slakta Stellas älsklingsgris för skinkan Måste ugnsbakas & spritsas Måste dekorera med glasyr Måste koka struvor i frityr Måste för det är så kallt Överallt Måste för att hon har lämnat honom Som en eskimå i igloon Paddla dödens tyst bort i kajaken Lämnat honom sälskinnsanoraken Som hon sytt av sina händer Prytt med pärlemor & valrosständer Lämnat honom överbliven I den vita igloon övergiven Skrikande att JAG VILL HA MIN ESKIMÖ Ekot svarar: HON ÄR DÖ Ö Ö SKÄRPNING ÄNKLING Snart är tiden inne se ut julgran Klä den För att sån är seden med den Måste smycka julgransträdet Klä det Stella med sitt änglahår Silverkulor negertår Hur ska det bli jul i år Högst i granens högsta topp STJÄRNAN – HUR SKA JAG NÅ OPP? Året sluttar mot december Ögonblickena i sänder Måste bli en eskimå med trinda kinder Måste lära sig hur man blir vinter STELLA HEJ KOM HIT & HJÄLP MIG NÅN HAR VÄLT OMKULL & STJÄLPT MIG samma en som borde hjälpt dig? Ifrån skogsbrynet grymt bunden Ylar varglikt vita hunden Gula ficklampsögon lyser Hela skogen ryser Onda blinkers – Vem har tänt dem? Hundkopplet – dess nitar & granater – Vem har skänkt dem? Blinda kattungarna – Vem har dränkt dem? Brända barnen – Vem har bränt dem? Ingen högre makt att nå Telefontid 2 till 2 ÄNKLINGEN är utom sig STELLA JAG BEGÄR AV DIG JAG BESVÄR DIG RÄDDA MIG TRYCK EN TROLLFORMEL I BLY I DIN SKY Besvärjelsen Hokus & pokus & spindel & spya Lammet & gejta gick ner sig i myra Abrakadabra katacky schabrak Ändan är fram & näsan är bak Må åkern den ryta som rimfrost Amerika Må rönn & syrenen & häggblommen skrika Må asparna klä sig på gulaste lav Må björken bli full som en finne på sav Må gullregnet dränka en ann Må rävskabben utrota kvinna & man Må himlen upphäva att Stella blev död Må Käringen Elände malas till bröd Må stjärnan min falla nu Allt jag önskar mig är du Svensktoppsenkelt – du är min Liksom jag är bara din STELLA JAG BEGÄR AV DIG STELLA KOM & ÄR HOS MIG ÄSCH Stengärsgårn har ärr i kinden Tänk ifall man skulle hänga sig på vinden Ladda älgstudsarn & skjuta hjärnan upp i taken Hoppa ner från silostornet naken Aldrig hört på maken På med anoraken Fort iväg till macken Måste handla medan dagen finns Stella rökte Vita Prince Uppförsbacken hem brutal Aldrig varit värre hal Änklingen försöker allt han kan Ingen hjälper utom han Måste ta sig uppför backen Ifrån macken Det blir SPANARNA PÅ HILL STREET kl. 22 Men den är på TV 2 & förresten är den 21.35 Måste klara av att se på den Måste hjälpa ungtackorna föda Inga lamm ifjol blev döda Stella kunde fixa bilden TV 2 Så programmen gick att titta på Smålammen sa bää & tackorna fick vila Medan sedan smålammen fick dia De ska slaktas denna höst Liten knöl i Stellas bröst Doktorn sa att det var vanligt Säkerligen inget farligt Jäktad – inte illa ment Sen var det för sent ÄNKLINGEN Försöker glömma av det Skriker till sig själv – begrav det Han försöker klara av det Men han klarar inte av det Han kan inte klara ut det Stellas slut blev själva slutet Stjärnan i den högsta toppen Han kan aldrig själv få opp den Allt blev bakofram & fel STELLA MED DIG VAR JAG HEL BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR JAG VILL VARA DÄR DU ÄR STELLA JAG SKALL SKYNDA MIG JAG KAN INTE UTAN DIG Så han styr igenom takets tegel Flyr igenom farstuns spegel Flyktar från sitt tomma hus Styrd av norrskensfyrens ljus Springer vintergatan raka spåret Riktningen mot förra året Löper som en fläckig hare Över himmelsk stjärnklar skare Flyktar tills han faller ner Tills han aldrig faller mer Till dess fåret blivit lamm Till dess tiden kommit fram Till den tid som var igår – Tiden före detta år Till dess pappret blivit skog Innan Stella dog epilog Nästa dags lokalnyheter – förstasändning Är att 1 st. söndersliten änkling Hittats vid en husvagn från Karlsruhe mitt i myltan Tysktillverkad tyska skyltar Demolerad Tyskfamiljen massakrerad Tyska barnen blodplättspaltar Grannens son var först på platsen Tidig gryning före fem Han gick aldrig mera hem Han bort bort på skogen Där ett lodjur tog'en |
 |
|
|
Bodil säger: Drömmen om pappa far är ur första utgåvan av min första diktsamling Dvärgen Gustaf som kom 1977. När Dvärgen Gustaf skulle bli pocket tog jag bort Drömmen om pappa far. Jag tyckte den var för konstig. Men det är ju en dröm. |
Jag drömde om pappa far, ett möte jag vet inte var. Han kom måste gå och sade: Sedan. Jag visste inte var. … Någon vinkade bakom en liten öl.Det var min make dvärgen Gustaf Pappa vinkade tillbaka på min räkning Allting blev på avstånd och vi hade ingen tyngd mer. Slut på Gustaf. Saknad bara efter pappa far. En trappuppgång i solen, dörren till där pappa har sitt hem. Marmorgolv med ådror som på mina händers översidor stod jag på och frös. …. Han kom ut i spetsen för familjen.Dubbelslag mitt hjärta! Han försvann, jag i en svimning. Allt är slut. Inte. Jag frotteras till liv, kviddevickt till stadion flicka lilla.Han vill se dig vinna. Kjolen fast i stövelskaften, jag skrek: Taxi. Utan röst, det är en dröm remember.En sekreterare i sammetsröst med sprund sa: Easy. Tog mig in i limousinen där kaminenkakelgrön gav ånga åt en mängd ovala damer Jag var inte acceptabel. Sminkstänger och puder, en parfym som heter Femme. Jag föll platt och fällde samman mitt palettansikte Läderdynan hade doft av gamla Ryssland. Hon sa: Vad ska pappa säga? |
 |
|
|
Bodil säger: Tre verser av Min barndom minns mig finns med i Mitt första liv. Här är hela Min barndom minns mig. |
Alltmera minns jag skaren, blåmånen och dunkandet från mjölkmaskinen och separatorns surr när jag var ung och lagårdslukten kalvarna och svinen alltmera söt den lukten rofylld, tung Alltmera doftande den färska träklabben på kapen jag travar färska travar vinterved och jag är åtta år nu nästan nio och inte ett av vedträna får ramla ner Alltmera minns jag brunkullan vid källan alltmera dyrbar med sin smak av svart choklad och kallkällan den bottenlösa, blodriskan och murklan och aspens darrande och gula blad Och mjuka tunnbrödskakan varm som heta handen och björklövsmattorna som mormor band midsommarblommen och potatislanden och frosten i midsommarnattens blåfrusna potatisland Och alla lingonen i lingonplockarn och alla blad och skaft som måste rensas ut och spritärter och när vi åt på gården inunder rönnen innan rönnen blommat slut Och morfars långa döende och mormorskinden alltmera minns jag närmare ändå och hjortronmyren myggen nordanvinden och vådaskottet ådern midnattsblå Så minns jag barndomen min enda barndom linnea pyrola, förgätmigej förgätmigej för det är inte jag som minns min barndom det är min barndom som alltmer minns mig |
 |
|
|
Bodil säger: Den här texten kom till på beställning av en antologi om skolan som heter Bakläxor. |
Det var en gång – jag minns inte men orgeln rosslade varenda morgon mellan fjällenMorgon mellan fjällenoch vi sjöng, små och falska – Guud är god Och pojkarna petade näsan och la snorkråkorna till tork på linjalerna och sköt som kanonkulor – arton hål i nacken – på oss som blivit flickor och fick ha nylonrosetter som alltid halkade av Och frökens andedräkt utsläckte allt liv när hon böjde sig över mina räknetal för att se om nollorna var ovala som ägg och hade man alla rätt värpte tuppen i boken på rasten Och vi gjorde runda penntorkare av gamla pyjamasbyxor flanell och stålpennspetsarna spretade och staplarna blev aldrig lika långa ovanför som under hjälplinjen Och fröken kunde se genom väggen om man vikit ihop kläderna fint på stolen och ställt pjäxorna rätt i farstun och jag tordes aldrig somna för tänk om Och Hiroshima Nagasaki Och polioepidemin som bara kom och vi fick inte plocka ett enda löv för att allting var baciller och polio och Gunhild kom i järnlunga och nästan dog Och lille Nils drunknade nästan alltid i bäcken – vår och höstflod, vintervakar och jag visste alltid att jag alltid måste dö och Åsa min lillasyster också Fast jag först för jag var större Och Konung Gustaf Adolf och Drottning Louise kom på Eriksgatan och vi viftade med vimplar när cyklisterna for förbi förbi Och vi skrev upp bilnumren vid stora vägen och alla var Z och ingen var A och kungen grävde i ruiner och fröken grät och vi sjöng Vår Gud är oss en fingerborg han göder oss med fläsk och korv och makaroner goda Och Åsa min lillasyster och jag hade vattenchoklad i glasflaskor med yllestrumpa i stället för termos och sen fick vi bespisning och kaviarsmörgås i lärarbostaden – chokladsoppa också och Åsa och jag lämnade aldrig Och lille Nils sket på sig en enda gång, en enda och sedan luktade fröken i hans byxor vareviga morgon mellan fjällen inför alla och på rasterna skrek vi Kom inte hit det luktar skit Och vi mobbade Leila fast det hette inte mobba och hon lipade alltid till slut och då fortsatte vi Och Åsa min lillasyster kunde sy korsstygn och vi gick i samma klassrum i skolan Olofslund för att barnen var så få när vi var små Och Åsas kors var vita och räta och min svetteduk var svart och jag kvävde henne nästan med en kudde. Men det var inte i skolan – missuppfattat ämnet – utan hemma Det var en gång – jag minns inte varför vi plötsligt måste gå i skolan i en grannby på en bondgård där veterinären sköt en gris med svart pistol och den tjöt som en gris och blev skållad Och pojkarna satt längst bak i bussen och skrek och chauffören stannade och sa Slutar ni inte får alla gå Och vi kom tillbaks till Olofslund och fick en ny magister från Gävle som vi kallade för Jäveln och han såg inte när jag neg och han gav mig en örfil och sa jaså bodil niger inte? Och jag sa ingenting och fick en örfil av Jäveln och jag vet att jag neg för jag neg Och det kom främmande hos mormor och sa: Vad ska en sån liten flicka bli när den blir stor? Och jag sa jag skulle ta studenten och mormor sa Högmod går före Fall Och hon skämdes nästan ihjäl Och jag lovade och svor att aldrig göra om det och jag skämdes nästan ihjäl Och vi spelade kula en dag min lillasyster Åsa och jag och dom andra och jag förlorade alla Åsas kulor i snösmältningsgruset när vägskrapan kom på hemväg som plogen om vintern med lysena som döden Och det är skidtävling och hela skolan har tränat och jag har inte tränat och ingen får slippa och ingen slipper undan och alla måste delta och På era platser färdiga Och jag stakar med blodet i munnen och jag har inte tränat och gode gud gör så jag vinner fader vår som är i himlen Helga varde ditt namn gör så jag vinner annars dör jag Och jag kom inte sist för det var en från grannbyn med fallandesjuka som fick anfall i spåret och kom sist tackolov Och jag kom in på läroverket ÖHAL 1 5 c och måste åka rälsbuss varje morgon klockan fem och åter till morfar och mormor på kvällen för mamma och Åsa min enda lilla syster måste flytta till Bollnäs och bo där Och kristendomsmagistern sade: Saliga äro de barmhärtiga och gav mig B i ordning och morfar skrev under betyget och sa ingenting åt mormor och jag skämdes nästan ihjäl Det var en gång – jag minns inte, sudda sudda bort och plötslig realskola utanför Stockholm tunnelbana Blackeberg Och orientering i Judarnskogen och jag kan inte kompassen och Åsa bort i Bollnäs Och rektorn hette David eller Davids son och skolan hade ljusgård och teckningslärarn skägg och man fick måla på emalj och sedan brännugn Och toadörrn har stålkant och jag klämmer av två naglar och svimmar – bodil har klämt sig på ett dasslock sa en som hette Urban Och man slapp inte för mens på gymnastiken Och jag rev sönder mitt klasskort och fosterhemmet som betalat tio kronor och fosterpappan sa – jag kan inte minnas vad han sa, slå ihjäl mig Och varför gymnasium, jag skulle ta studenten och vad ska mormor säga Åkeshov Nya Elementar Nyspråklig Linje för då blir pappa glad plötsligt Och ryska fröken hade upptuperat hår och äkta blond päls som hon hängde över stolen när hon kom med röda naglar Och lektor Ödéen hade svenska antiken Odysseus och Sapfo Agamemnon Klytameistra Medea och jag vet att jag visste att jag kunde när jag kom men Och skrivning i Aulan på sal och jag kunde innan dom låste jag vet att jag kunde och jag älskade lektor Ödéen – missuppfattat ämnet Och jag tror på Gud Fader Allsmäktig och Jesus, den helige ande en helig allmännelig kyrka de heligas samfund och Syndernas Förlåtelse de dödas uppståndelse och ett evigt liv – men han då? Som tog sin hand ifrån mig och lämnade mig Nya Elementar Åkeshov fosterhemmet salskrivning Och jag kunde innan dom stängde och han hjälper mig inte fast jag ber och han överger mig fast han ser ut som lektor Ödéen Det var en gång jag minns inte, jag kan inte minnas, slå ihjäl mig – sudda bort plötslig internatskola Viggan Viggbyholm och barnavårdsnämnden betalar på grund av skit samma fosterhemmet Och jag minns inte elevhemmet och inte vad det hette och med vem jag delade rum – med en flicka som de andra från Anne på Grönkulla, jag har aldrig läst den boken och jag kunde inte latin Och jag måste plugga in latinet för en Anna som bodde i villa, en äkta med mattor och äkta katt och make och hon var med barn fast hon bara var nitton år och jag var sjutton Och hon kunde latin och var vacker och jag minns ingenting mea culpa Och jag minns inte historien, inte slaget vid Lützen, inte ärtsoppan och dimman, inte bifurkation och inte vad gränsar till vad och vad gränsar inte Och jag ville bara dö fast man fick säga du till lärarna Det var en gång – jag minns inte och det var förut sudda sudda och pappa låg och läste i Uppsala och jag fick hälsa på där och han kunde alla namn på alla träd och alla växter och ryska och fibblorna och fågeln Och man fick inte stanna Och varje kväll när jag ska sova är han borta och jag tänker icketänker och minns aldrig namnen på fibblorna och fågeln Och det enda jag kan är psalmerna – de gamla Så går en dag ifrån vår tid och Jag är en gäst och främling men den psalmboken har blivit ersatt med den nya, jag minns ändå inte numren som om det vore ämnet – missuppfattat ämnet – bc Och från skolorna finns skolkort – utom det som jag rev sönder – och på klasskortet står alltid en som det står bodilmalmsten över eller under som på en gravsten Och bodilmalmsten kisar i lugg och flätor tröja och skor likadana som dom andraOch på skolkorten skolan Olofslund är Åsa min lilla syster med och inga korsstygn Och på skolkortet från Viggan – Viggbyholm – och bodilmalmsten står med permanentat hår och smilgropar som skrattar och ler och vill bara dö och försvinna – stryk det där flinet, sudda bort det börja om Och det finns ingen början – inget slut – bara skola och jag niger och niger och Gunhild får polio Hiroshima Nagasaki lille Nils skiter på sig Och i morgon är det skrivning och jag har inte tränat gode gud dom stänger dörren och jag kan inte sova och det finns bara sträckbänk och skamvrå och betyg |