Bodil Malmsten

Dignity


Jag går till Pressbyrån och lyssnar på Bob Dylans tre versioner av Dignity.
Jag lyssnar på Dignity ensam med min mini-iPod.
Värdighet.
Jag tänker på Dylan, på Leonard Cohen, gubbar som sjunger om kärlek och värdighet.

Hur gör man för att åldras med värdighet.
Vad är värdighet?
Vad värdighet är:
Att inte göra sig till.
Att inte försöka vara någon annan än den man är.
Övermäktigt.
Nej
inte övermäktigt.
Ett uppdrag man fick när man föddes.
Av sig själv att vara sig själv.
Dag efter dag, år efter år.
Att orka det.
Att vara nöjd med det.
Inte nöja sig.
Vara nöjd, säger jag.
Lycklig med min lilla iPod.
Jag har tre.
En silverfärgad, en turkosgrön och en violett.
Jag har verkligen allt.

En lång lång dag vid tangentbordet.
Nu ger jag upp, tänker jag vid fyratiden.
Men jag ger inte upp.
Jag ville bara inte inse att jag alltid måste börja från början.
Ta med allting, gå igenom allting, testa allting, göra det från början, göra alla felen.
Ingenting till godo.
Ner i saltgruvorna.
Jag måste ju genomföra det här miljonprojektet, ännu ett miljonprojekt igen och igen.

Jag har bestämt mig för att pressa in mitt författarliv på ett par timmar.
Det måste gå.
Jag har tränat.
Men det hjälper inte.
Allting är första gången.
Ingen rutin.

Igår en trettioårig journalist - runt trettio - som skriver i sin spalt i en aftontidning om hur rutinerad han blivit.
Hur bra han kan prostituera sig.
Göra gesterna, skriva det förväntade utan täckning av kärlek.
Vilken ensamhet, tänkte jag.
Utan kärlek är det ju ingen där.
Tomt.
Stackars han.
Det råkade vara en han.

Det är Pride-vecka i Stockholm.

Alla människor är både och.
52 veckor per år.
Annars är de inte människor.
Har inte täckning för att kalla sig mänskliga.

Min internetleverantör har inte täckning för nätavgiften som
faktureras mig.
Jag har inte skrivit kontrakt på någon nätavgift.
85 kronor i månaden i nätavgift.
Jag har inte bett om det nätet, jag är en fri människa.
Inga nät.
Ingen grupptillhörighet.

Krig börjar med grupptillhörighet.
Ekonomi och grupptillhörighet.
"Jag vill ha ditt."
"Men det är mitt."
"Inte nu längre."
"Jag slå ihjäl dig."
"Då slår jag ihjäl dig först."
Alla slår ihjäl varandra på samma gång.

Pride-vecka, det är ju inte klokt.
51 veckor på året utan stolthet.
Ingen dignity?

Somebody got murdered on New Year´s Eve
Somebody said dignity was the first to leave
I went into the city, went into the town
Went into the land of the midnight sun

Searchin´ high, searchin´ low
Searchin´ everywhere I know
Askin´ the cops wherever I go
Have you seen dignity?

Inlagd 7/28/2010, kl 18:47 | Musik

Bodil

Köp! »Så gör jag: Konsten att skriva«

Omslag

Köp! »Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag«

Omslag

ENLIGT BODIL MALMSTEN
www.bodilmalmsten.se

Kategorier
Sök den här bloggen

Statistik

Den här bloggen har för närvarande 2581 inlägg i 47 kategorier.

Bloggtoppen.se