Fotbollshimlen över Stockholm söndagen 11 juli 2010.

Till skillnad från alla som klagade på kylan i vintras och som nu klagar på värmen har jag aldrig sagt ett ont ord om kylan, inte ens när det var som kallast, minus 20 i Stockholm dag efter dag.
Den här feta kvava hettan däremot, allt stannar av, tankarna koagulerar.
Ingenting blir gjort.
I söndagens Expressen - när jag och de mina avslöjas som kvällstidningsläsare säger vi alltid vi inte köper kvällstidningarna i vanliga fall. Men det gör vi och i söndagens nummer får jag se en bild på mig själv: ”What fresh hell is this?” tänker jag som Dorothy Parker. Men det är inget nytt helvete, ingen ny förnedring - bara ett korrekt litet citat från min blogg, www.finistere.se
Att bilden är mindre än ett av de nya frimärkena med svenska deckarförfattare och längst ut i marginalen för att en stor bild på bitterfittanbokens författare ska få plats är ingenting jag går och är bitter för. Bara lite ledsen för att jag inte tillhör bitterfitteförfattargenerationen men det är ju ingenting att göra åt. Jag kan lika litet bli bitterfitteförfattare som skriva deckare och omsätta 21,6 miljoner kronor som Liza Marklund.

Noterat om fotboll av Svenska Dagbladets kulturchef Stefan Eklund.
Matchen Holland - Spanien var gastkramande och hade man bara sluppit se de på ett kvinnoförnedrande och antikverat sätt leende skyltdockskvinnorna i konstiga flygvärdinneutstyrslar i bakgrunden under prisutdelningen hade det varit den bästa underhållning som tänkas kan i den bästa av alla världar.

Och i dag - måndag 12 juli - som ett brev på posten; ett brev i brevlådan från Cape Town, South Africa, en antologi tillägnad André Brink som jag medverkar i.