Daniel Day-Lewis i en musical – My Left Foot mitt i jazzbaletten, vad är det som händer?

När Nine gick på Oscars i Stockholm var det Ernst-Hugo Järegård som spelade Guido.
Inte direkt den förste man tänker för Marcello Mastroiannis roll i musicalversionen av Fellinis 8 1/2, varken som hjärtekrossare eller song-and-dance-man. Men jämfört med Daniel Day-Lewis i klass med Fred Astaire. Siw Malmqvist, Berit Carlberg och ett antal andra svenska primadonnor var med, jag gjorde översättningen.

När Nine gick på Broadway 1982 i Tommy Tunes uppsättning (726 gånger) var det med Raul Julia, Karen Akers, Liliane Montevecchi och Anita Morris.
En gång när jag såg föreställningen hände följande:
Liliane Montevecchi, den formidabla före detta prima ballerinan som spelar Guidos agent i pjäsen, gör sin entré på kilometerhöga ben med ett långt livs sylvassa understatement i repliken:
"I have not always been an intellectual."
Varpå en man på parketten börjar skratta helt hejdlöst, han får inte slut på sin skrattattack. Varpå Liliane Montevecchi går fram till rampen, viker ihop sin otroliga kropp, lutar sig fram över hela salongen, parkett och balkong, och säger till den skrattande mannen - så ömt som vore de två ensamma hemma i sängen:
"You sound just a little dog."
Hela salongen - mer än fjortonhundra personer - får bryt.
Raul Julia var perfekt som Guido, sångerna var bra, inte överarrangerade och konstigt moderniserade som i filmen med Daniel Day-Lewis, Nicole Kidman, Marion Cotillard, Penélope Cruz, Sophia Loren och med Dame Judy Dench i Liliane Monteveccis roll, hur tänker bröderna Weinstein och hur kan de kalla sig filmproducenter efter det här?