John Lahr om Liza Minnellis: Liza at the Palace.
Tur att man inte är Liza Minnelli.

John Lahr är The New Yorkers teaterkritiker, han är också författare till bland annat biografin över Joe Orton, Prick Up Your Ears, filmad med Gary Oldman som Joe Orton.

Jag har träffat John Lahr, det var i London, jag skulle sätta upp en pjäs av Joe Orton på TV-teatern, det är sant, jag gjorde det även. Med Dan Ekborg och Yvonne Lombard bland annat.
I vilket fall skrev jag till John Lahr och han bjöd hem mig till ett radhus i London där han bodde med sin fru Anthea och där vi pratade om Joe Orton.
I huset bredvid bodde Meryl Streep med sin man som var skulptör.
Det var när Meryl Streep spelade in Den franska löjtnantens kvinna, en film som jag har ett särskilt förhållande till.
Det handlar om inspelningsplatsen, Lyme Regis på engelska kusten utanför Bath, jag hade åkt dit för att vändpunkten i Jane Austens Persuasion - Övertalning utspelas där - säger man utspelas, en vändpunkt kanske inte utspelas, den bara händer - jag ville se piren i Lyme Regis och åkte dit.
Och fick veta att det är på den piren Meryl Streep står på affischen för Den franske löjtnantens kvinna.

Jag såg aldrig Meryl Streep i verkligheten den gången i London när hon bodde granne med John Lahr, men några år senare såg jag henne på ett kafé i New York, hon hade den vitaste hy jag sett, perfekt och ådrad som marmor.

John Lahr såg ut som Wallace Shawn, skådespelaren från Min middag med André en kultfilm från 80-talet som inte tål att ses om. Och Vanja on 42:nd Street, om en uppsättning av Tjechovs Onkel Vanja på Broadway och första gången man fick se Julianne Moore.

En gång såg jag en Joe Orton-pjäs i London, Loot - Stålar, en så kallad svart fars och en av huvudrollsinnehavarna dog.
I verkligheten.
Inte på scenen, man såg honom inte dö, men föreställningen avbröts och en vaktmästare kom in och sa att föreställningen avbrutits av skäl som han inte redovisade.
Det var nästa morgon när jag åt frukost och läste tidningen som jag fick veta att skådespelaren hade dött i sin loge och jag sa till servitören, ”Men jag var där, föreställningen avbröts för att han hade dött.”
Det var överrumplande.