Bodil Malmsten

Jag kommer att komma tillbaka!

bild
Jag kommer att åka buss igen, tunnelbana, handla, vara bland andra.
Jag kommer att skriva om när Familjen Tejp möter Pingvinierna.
bild
Det kommer att bli ett gott nytt år.
Det kommer att komma snö, det kommer att bli som i slutet på min sista loggbok, den som heter Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig.
"Faller snö får den falla, kommer vår börjar det om."
bild
Jag kommer att komma igen.

Inlagd 12/28/2013, kl 10:48 | Bodil

Hösten 2011


Det här är från min sista loggbok, det är från The New Yorker Literary Festival, en festival i nivå med den på Moderna muséet i Stockholm nyss.

EXIL

Exile är nästa evenemang jag har biljett till på festivalen, ett estradsamtal om exil med Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria, Aleksandar Hemon från det före detta Sarajevo, Hisham Matar från Libyen och Philip Gourevitch, skribent på The New Yorker, moderator och känd som författare till We wish to inform you that tomorrow we will be killed with our families: stories from Rwanda.

Aleksandar Hemon börjar och han är den förste av de tre inbjudna som inte vill befatta sig med etiketten exil.
För exil krävs det, dels att man inte får och kan återvända, dels att man vill det. Aleksandar Hemon råkade befinna sig i Chicago på ett stipendium när Sarajevo belägrades, tiden gick och han bestämde sig för att stanna och för att skriva på engelska.
Aquarium, a Child´s Isolating Illness, är en outhärdlig skildring av lidandet och isoleringen när Aleksandar Hemon och hans frus nio månader gamla dotter dör i en hjärntumör.
Texten publiceras sommaren innan jag ser Aleksandar Hemon på exilsamtalet. Det är höst nu och han sitter på podiet med andra författare och pratar om icke-exil. Han har jeans och T-shirt, gymnastikskor, han är vardagligt vass och välformulerad, han är rolig, tydlig, karismatisk, men hans händer kan inte vara stilla, händerna rör sig, rör sig.
Det här blir han aldrig fri ifrån.

Nästa programpunkt, det är Hisham Matar, han resonerar - exil, inte exil?
Exil kan vara att sakna sin cykel när man var sex år i Libyen.
Inte cykeln, inte Libyen, sakna sig själv med cykeln när man är sex år i Libyen.
"Språket är författarens hemland”, säger Hisham Matar.
Alla instämmer trots att alla fyra på estraden skriver sina böcker på engelska.

Chimamanda Ngozi Adichie är utbildad i Storbritannien, talar perfekt engelska, bor i USA men känner sig som nigerian.
Hennes senaste bok, den som kommer våren 2013, heter Americanah.

Där Chimamanda Ngozi Adichie växte upp i Nigeria är talspråket igbo, igbo är modersmålet, men i skolan, inte ens på rasterna, fick barnen prata igbo och när man åkte till stan fick man skämmas för hur man lät.
”Det finns inget så uncool som att låta som en lantis”, säger Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria på podiet under rubriken Exile.
Exakt som när jag växte upp i mitt gamla Jämtland.

Inlagd 10/28/2013, kl 04:42 | Litteratur

Klassiker! Lyssna! Sprid!


Muren och böckerna
Eva Dahlgren, arrangemang, körer, produktion och med den första rapparen på svenska - jag, text Evert Taube.

Om någonting är aktuellt hösten 2013 är det Muren och böckerna.

Inlagd 10/23/2013, kl 03:42 | Musik

Det här skulle kunna kallas samhällskritik

bild
Det är som det är.
Splitter och sönderslagenhet.
Makten maskerad.
Marginaliserade små personer halverade i ytterkanten och det är vi.

Inlagd 10/16/2013, kl 07:51 | Verkligheten

Inte fler manliga dåd, feminism i början av 1900-talet


”The world in all directions is like a smile, it´s enough to put you in a feminine frame of mind. How glad I would be (almost) to be carrying a baby in my arms, playing the role of a devotedly solicitous serving girl. What a tender mood this just-beginning, heart-beguiling spring inspires. I could practically be a mother, or so I imagine. In the spring , it seems, men and manly deeds suddenly become so superfluous, so foolish. No deeds now!”

Robert Walser. Ur Berlin Stories

PS
Berlin Stories - A New York Review Books Original, utgiven 2012, jag köpte mitt ex på Hedengrens bokhandel vid Stureplan.

Inlagd 10/11/2013, kl 03:10 | Kvinnor och män

Den lilla röda lönnen på min balkong

bild
Acer purpureum, min lilla röda lönn på balkongen, jag trodde den hade dött.
Så lätt går det inte.
Jag gräver ner den med några gamla luktärter som inte blommat på hela sommaren men som nu då och då nu visar små rosa luktärter av någon orsak, lite ljung, några tagetes jag köpt på torget, allihop i den största krukan på balkongen.
Och utan att jag märker det, man märker det inte medan det pågår och nu är den lilla röda lönnen levande igen.
Stora - i förhållande till att det är en mycket liten lönn - stora röda blad i oktobersolen fredagen den 11 oktober 2013.

Kudden på bilden är från Istanbul, jag fick den av Bertil och en kartong turkisk konfekt gjord på rosenblad.

Inlagd 10/11/2013, kl 02:58 | Framtiden

Ingenting nytt under solen


Lampedusa, oktober 2013:

Tårar för Lampedusa?
Havet blir ändå aldrig fullt


Dikt ur Nåd & Onåd,1989:

VI SOM vadar över floderna med allt vi äger
i en plastpåse på huvudet, våra ungar

VI SOM spyr i byarna i våra hyddor
...
VI SOM måste vända i den överfulla båten
inget sötvatten och ingen hamn

VI SOM ligger på vårt flyktingläger

VI SOM UNDRAR - sekund till sekund -
hur skall jag klara mig
till nästa ögonblicket?

Svara mig då människa
Giv mig ditt svar.

*********************************************

Världen vet, vi har alltid vetat, vi har ingen att skylla ifrån oss på.

Inlagd 10/5/2013, kl 11:19 | Verkligheten

Gamla tidningar i väntrum

bildbildbild
Jag läser gamla tidningar i väntrum och jag menar gamla, och jag menar väntrum.
Modetidningar där modet kommit tillbaks och veckotidningar med kändisar som ingen längre vet vilka de är.

Och inredningstidningar och det är inredningsreportagen jag fastnar för.

Hur det är samma svindlande dyrbart inredda arkitektritade hus, samma platsbyggda trappor i vaxad betong, samma sanslösa takhöjd, samma enorma space, samma klinker från Marrakesh och obeskrivligt äkt mattor som ägaren till det enormt dyra huset själv bilat själv och personligen köpt i exotiska länder som Afghanistan, eller beduinmattor knutna av tuareger i tält i subsaharianska Sudan.

Det som gör att jag fastnar för inredningsreportagen från tidigt 2000-tal är att det är precis samma, för vanliga människor ouppnåeliga hus i reportagen, som i dagstidningarnas bostadsbilagor på helgerna 2013, (även om DN verkar lagt ner vapnen där). I övrigt samma platsbyggda trappor, samma sanslösa takhöjder, samma för vanliga personer utopiska space nu som då och jag undrar vilken saga det är vi vill få berättad för oss.

Två frågor till dem som bor i de här ouppnåeligt platsbyggda husen:

Hur har de råd?
Och hur får de tag på hantverkarna?

Inlagd 10/3/2013, kl 04:56 | Vetenskap

Höst


Autumn leaves
Eartha Kitt
eller
Les feuilles mortes
Iggy Pop.

Det är höst.

Inlagd 9/29/2013, kl 07:41 | Musik

The Shieldkvinnan på den blå linjen

bild
Det är på den blå tunnelbanelinjen. När jag ska stiga av är jag på väg att falla över en kvinna på platsen mittemot, det visar sig att kvinnan ska av vid samma station.
Men den här kvinnan sitter kvar på sin plats tills tåget stannar, hon riskerar inte att falla över passageraren mittemot, den här kvinnan är cool.

Vid rulltrappan hinner hon upp mig, ser på mig som läsare som alltid ber om ursäkt för att de tränger sig på fast de aldrig tränger sig på.
Den här kvinnan ber inte om ursäkt, hon säger: "Jag ville bara tacka för The Shield."

Det är första gången någon tackat mig för The Shield.
Vid det tillfälle när vi stöter ihop är det första gången kvinnan på den blå linjen ser The Shield och det råkar sammanfalla med att jag ser om serien för kanske femte gången.
Kvinnan på den blå linjen har sett samma amerikanska polisserier med våldsbenägna psykopater som jag, hon vet vad hon talar om och det är The Shield hon vill tacka mig för.

Jag undrar vem hon är, var hon bor och vad hon har för sår som bara kan lindras - inte läkas men smärtan kan dämpas - med en serie så våldsam som The Shield.
Jag vill inte veta men jag undrar.

Inlagd 9/29/2013, kl 01:42 | Kultur

Kärlek eller hat?


Det finns mycket mer kärlek än hat i världen.
Procentuellt är det så.
Enligt senaste rön.
Kärlek till vardags, i kön på Coop, på bussen, i väntrummet till vårdcentralen, folk är huvudsakligen snälla, det har nyligen bedriven forskning bevisat.

Hatet däremot måste riktas rätt, hanteras så det inte hamnar på fel instans.
Enligt samma forskare i Edinburgh och på UCLA.
Men tillämpligt överallt där det finns ett val - kärlek eller hat.


Inlagd 9/28/2013, kl 12:23 | Information

Ett råd från en vis gammal person


När samhällskatastroferna staplas, när allt kommer över dig från alla håll på en gång, när allt är osammanhängande, ansvarslöst,snart sitter vi där i registret allihop! När allting är all over the place, lugna ner dig.

Bli inte lika galen som de ansvarslöst ansvariga, nedskärningsfundamentalisterna & co, vänd ryggen åt världen ett tag, plantera om pelargonerna, lägg dig nära den du älskar eller för dig själv i din sköna säng och lyssna på Jacqueline du Pré.

Inlagd 9/27/2013, kl 12:16 | Information

När olyckan är framme

bild
När olyckan är framme, säger man.
Den är alltid det.
Återsamling måste ändå alltid på något sätt ske.

Inlagd 9/27/2013, kl 10:55 | Bodil

Laktosintolerant & förkyld

bildbild
Jagär jätteförkyld och orolig för tisdagkvällen med Thomas Bernhard på Rönnells, jag måste bli frisk.
Oro förvärrar, blodtryck och hosta, ont i magen; jag tar en lugnande tablett.
Men inte förrän jag läst bipacksedeln.
Innehåller laktos står det.
Varje tablett innehåller laktos.
Laktosförgiftning eller panik, det är som vanligt - valet är mitt och bara mitt.

Inlagd 9/22/2013, kl 11:37 | Hälsovård

Om det tyska valiumvalet

Inlagd 9/22/2013, kl 11:17 | Politik

Inte enbart utan också


Professor Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Karolinska institutet och chef för Osher Centrum.

Det är alltså inte enbart jag och alla jag känner som är paranoida när vi ser samband mellan vårdens värde och dess marknadsmässiga pris.

Inlagd 9/22/2013, kl 11:01 | Politik

De laktosintolerantas revolution

bild
Att de laktos-och glutenbefriande födoämnena är dyra och vi laktos- och glutenintoleranta inte rika gör att vi börjat rikta vår intolerans åt annat håll.
Det kan bli de laktos- och glutenintoleranta som gör Sveriges första revolution.

Men så tänker jag på barnen.
Barnen får inte komma emellan.
Det är ansvaret för barnen, det heliga ansvaret för barnen, som vi överkänsliga inte kan komma ifrån.
Ansvaret, ordet ansvar och innebörden.

Inlagd 9/21/2013, kl 10:34 | Information

De laktosbefriade zonerna


Jag är själv laktosintolerant.
Mina bästa vänner är laktosintoleranta.
Gluten tål vi inte heller.
Vi blir sjuka av allting.
Om vi blir sjuka på sjukhusen, då är vi riktigt illa ute, då kommer de resistenta mördarbakterierna från landstingen och tar oss.
Då utplånas vi fullständigt med våra känsliga magar och öppna sår.

Inlagd 9/21/2013, kl 06:10 | Hälsovård

De laktosbefriade zonerna?


Konstigt?
De laktosbefriade zonerna - vad är det?
Bra eller dåligt?

Ingen aning, det bara känns på något sätt trendmässigt rätt och kontemporärt, något med utanför och innanför, något med kossa Mu och överkänslighet, jag vet inte.

Inlagd 9/21/2013, kl 06:01 | Språk

Rapport från de laktosbefriade zonerna

bild
När jag bodde i Frankrike där betygskalor, vård, skola, omsorg; det mesta till vardags fungerade, kunde jag - när jag klagade på Sverige - skämta om att jag var som en utländsk rättshaverist.

Nu bor jag i mitt eget land, jag skämtar inte och det är inte jag som är rättshaveristen.
Haveriet är statens, kommuner och landstingshaveriet, riskkapitalisterna som lämnar det sjunkande skeppet med skattepengarna.

Ett exempel den här veckan, vecka 38, är att
Sverige har en ny betygskala som kan sätta stopp för studier i USA.
En av alla dessa nya oövertänkta betygskalor som sätter sina stopp, ett av alla dessa oövertänkta beslut.

Kan de som styr inte göra någonting rätt?
Nej.
Absolut ingenting, nya betygskalor, ny logik.
Går det att göra fel, varför göra det rätt?

Varenda människa jag känner är drabbad av bristen på infrastruktur, utsatt och pantad, det finns ingen att klaga hos för ingen har ansvar - det är alltid en annan entreprenör som kör det tåget.

Ansvarsordet, ordet ansvar som regeringschefen använde 24 gånger i regeringförklaringen efter förra valet har alldeles kommit bort, till och med ordet har kommit bort, det finns inget ansvar i toppen, toppen är tom, tomma ord, tomma gester, tomma beslut.
Allting är fel.

Jag har aldrig varit med om någonting så fel som Sverige nu och jag var ändå med om när den dåvarande statsministern Göran Persson rent ut och i TV sa om en usling i hög ställning som missbrukat sin ställning och försnillat skattepengar:
"En utmärkt tjänsteman som blivit förbrukad i den här positionen."

Den gången reagerade jag, nu börjar till och med jag trubbas av för nu betyder allting sin motsats.

Modigt betyder fegt.

Ett skolborgarråd backar från sitt beslut om snävare regler för tilläggsbelopp till elever med särskilda behov och det är modigt, enligt en så kallad ledare i SvD.
Modigt?
Modigt!
När det är typiskt fegt mobbingbeteende, så länge ingen märker är det bara att gå på och slå de stödbehövande.
Men kommer det fram, då backar borgarråden.

Vidare i ledaren står att man kan förstå att förtroendet för stadshusmajoriteten kan ha naggats rejält i kanten.

Naggats rejält i kanten?
Naggats?
Naggats!
När varenda stödbehövande, infrastruktursberoende eller allmänt befintlig vanlig människa i Sverige förblöder och faller och faller och faller och faller och faller och faller i brist på stöd.

Ett råd:
Bli entreprenör eller dö.
När borgarråden backar är det någon annan som blir överkörd, de har inga backspeglar nämligen.

Inlagd 9/21/2013, kl 05:05 | Sverige

Sverige

bild
Jag har varit ute i Sverige, och jag menar ute och i Sverige.
Där bussarna inte passar tågen och ingen hör dig skrika i informationen för den är stängd och Pressbyrån också.
Tåget går till Uppsala, det slutar där, men biljetten räcker till Arlanda, du tjänar en zon, förutsatt att du har accesskort och reskassa men accessautomaten är ur funktion.

Vad gäller satsningen på direkttågtrafiken Stockholm - Göteborg, säger koncernledningen för MTR Corporation i Hongkong att "även om vi på lång sikt kan känna trygghet..."
Koncernledningen i Hongkong kan känna trygghet, men vid hållplatsen för anslutningsbussen som gick för så länge sedan att ingen minns är det ingen som hör dig skrika.

Sverige är för slitet, för skitigt, en massa plikttrogna människor försöker hålla ihop det, men eftersom det är uppdelat på så många leverantörer går det inte att hålla ihop, vilket skulle bevisas.
Hur komma tillbaks från marknaden när anslutningsändbusshållplatsen är nedlagd och ingen kan höra dig skrika, för du orkar inte.

Men skriket finns, det är som med fladdermöss, skriket är ljudlöst men det finns och det handlar om hämnd, ge igen på de allierade - moderater och socialdemokrater - som har sålt oss till Hongkong utan att fråga först.

"men ni vet inte med vem ni talar.
Ni vet inte med vem ni talar”, sjunger Sjörövar-Jenny på sitt skitiga hotell vid någon av Norrlands nedlagna hamnar.

”Och en vacker afton hörs ett skri ner från hamnen
och man frågar vad för skri som höjs.
Och då ser man hur jag småler där jag diskar,
och man säger: Varför småler hon så nöjt?

Och ett skepp med sju segel och med femti kanoner
vid kajen förtöjs.

Och den middagsstunden blir det tyst ner i hamnen,
när man frågar, vilka som ska dö.
Och då får ni höra hur jag svarar:
Alla. Och när huvena faller säjer jag: Hoppla!
bild
Men alla vi som står vid ändhållplatserna när anslutningsbussen inte kommer är ju inga terrorister; vi har det inte i oss.
Terroristerna sitter i Hongkong och i Rosenbad.

Inlagd 9/17/2013, kl 09:01 | Politik

Under tiden


Allting - så länge man lever - är under tiden.
MEN
det här handlar om att under tiden som jag långsamt lär mig bloggverktyget till nya bloggen
så kommer jag att blogga här.


finistere.se är tills vidare platsen för min blogg.

Inlagd 9/14/2013, kl 08:53 | Bodil

De underbara grytlapparna från Örebro


För många år sedan när jag bodde i Finistère vid Frankrikes atlantkust fick jag en gåva från Sverige, ett par handvirkade grytlappar i grått och blått.
Jag tog bild på grytlapparna och lade ut på bloggen, den här bloggen faktiskt. Det är så länge sedan att bilden inte finns kvar och jag minns inte om jag tackade, jag brukar alltid tacka men jag tror att det inte stod någon avsändaradress.

I går kväll i Örebro samlades 3-400 personer i en sal på universitet för min skull vilket gjorde mig tacksam och rörd.
Men det var ingenting mot hur rörd jag blev, när en ung kvinna efter evenemanget kom fram till mig och sa att det var en vän till henne som hade virkat grytlapparna och skickat till mig i Finistère.

Grytlapparna hänger i mitt kök i lägenheten där jag numer lyckligen bor i Stockholm och där kommer de att hänga tills jag inte längre har något behov av att bo.

Inlagd 9/12/2013, kl 10:53 | Kultur

Barnen på skolgården


Jag hör barnen på skolgården utanför, jag skulle ge mitt liv för de här barnen. För alla barn och för dem som inte är födda än. Alla barnens rätt till
en skolgård att leka på, bra lärare och gratis läxhjälp vid behov.

Barnen på skolgården utanför mig har det bra.
Men varför skriker de så hemskt på rasterna då?

När jag var liten fick man en örfil eller polio om man skrek på skolgården.
Det var inte bättre förr, jag bara undrar varför barnen på skolgården utanför min lägenhet i Stockholms priviligerade innerstad år 2013 skriker så hemskt.

Inlagd 9/9/2013, kl 12:18 | Framtiden

Boken om oss


Jag går i mina kvarter och njuter, en sådan underbar och för årstiden varm septembersöndag.
Eller om det är jordens undergång!
bild
I går läste jag en bok och min blick förändrades, polletten föll äntligen ner.
Miljöförstöring inte bara ett fult ord bland andra, miljöförintelsen måste stoppas eller jorden går under och vi med den.

Läs den här boken!Den är lättläst, det är en barnbok för vuxna av sakkunniga som summerar var vi står.
bild
Under tiden som boken översätts och blir kioskvältaren som vänder utvecklingen i Sverige, måste jag sätta mig in i det här med utsläppsrättighetshandeln.

Att stater och företag genom att köpa utsläppsrättigheter, kan köpa sig fria från massmordet på dem inte är födda än, våra barn och barnbarns barn.
Jag tänker inte sätta mig in i det, det är de som köper utsläppsrättigheter som ska sätta sig in i det.
bild

http://www.utslappshandel.se/ustart

http://www.europaportalen.se/2013/07/uppdaterade-utslappsratter-far-stod-i-eu-parlamentet

Inlagd 9/8/2013, kl 06:06 | Information

Fortfarande finistere.se

Tills vidare gäller finistere.se
bildbildbildbildbildbild

Jag hinner inte lära mig bloggverktyget till hemsidan bodilmalmsten.se

Tills vidare blir det mest information där, det blir Elin som informerar och är kontaktperson.

Om jag hinner blogga så blir det här.
Som vanligt på gamla www.finistere
bild

Inlagd 9/8/2013, kl 03:42 | Framtiden

DET KAN HÄNDA ATT



det är inte omöjligt att det blir några inlägg till här på finistere.se

Det är så mycket, en massa omvägar innan bodilmalmsten.se fungerar som den ska.

Lära gamla hundar sitta, det går förträffligt, men det tar tid.

I går på Rönnells antikvariat läste jag ur Och en skepp med sju segel och femtio kanoner ska försvinna med mig.
Och den var bra.

Inlagd 8/25/2013, kl 10:05 | På anslagstavlan

FÖRTYDLIGANDE!


Finistere.se ska läggas ner, men i stället kommer bodilmalmsten.se

bodilmalmsten.se är under långsam uppbyggnad.
Som jag själv ungefär.

Inlagd 8/20/2013, kl 02:12 | På anslagstavlan

Se bodilmalmsten.se


Gå till:
bodilmalmsten.se


Finistère finis
bild

Inlagd 8/11/2013, kl 01:04 | Bodil

Sista natten med manuskriptet

bild
Ska man nu äntligen bli människa?
Igen?
En vanlig söndag, bloody Sunday.
Vanliga dagar.
Gå en promenad, strosa omkring.
Utan stressen i huvudet, nacken, ryggen, senor och muskelfästen, handleder, händer och magen.
Vakna utan ont i magen.
Lova sig själv att så här ska det aldrig bli igen.
Så lätt det kan bli fel, det som står stämmer inte med det som avses.
Det man försöker få ihop.
Det man ville att det skulle bli.
Vad det blev vet man inte förrän efteråt.
Långt efteråt när man kan se det på distans.
Synd egentligen om boken slutar vara ett ting.
Men bilderna gör sig nog väldigt bra digitalt i e-böckerna.
Fast det är förstås de redan tryckta bilderna som syns i e-boken inte originalen.
Vad jag är trött

Inlagd 7/6/2013, kl 11:09 | Litteratur

Och ett skepp med sju segel

bild
Nu går manuskriptet till tryck.
Deadline är passerad.
Sista loggboken skickad.
Nu är det skeppet i hamn.
På väg mot.

Inlagd 7/6/2013, kl 10:21 | Litteratur

Den sista gången jag såg James Gandolfini


Sista gången jag såg James Gandolfini var på Broadway, på West 45th St i New York i april 2011.
Pjäsen var en ytlig komedi, God of Carnage, men rollbesättningen var suverän och suveränast var James Gandolfini.
Tung som bly i den tunna soppan. Aldrig har någon fyllt en paus med så mycket av hur det är att vara människa som James Gandolfini där och då.
Tyngd och timing, komik.

Så rolig som Gandolfini var när jag såg honom sist kan bara den kan vara som tar mycket allvarligt på sitt jobb.

Det finns avsnitt av Sopranos som påminner om Becketts I väntan på Godot
bild
En sådan sorg vi aldrig får se James Gandolfini som Kung Lear, Onkel Vanja eller som Vladimir eller Estragon i I väntan på Godot.

Inlagd 6/20/2013, kl 09:43 | Livet

James Gandolfini

bild
foto: Tommy Östlund

Inlagd 6/20/2013, kl 08:45 | Livet

Plura & Mauro i Finistère

bild
I dag, den 5 juni 2013, har Plura & Mauro tillbringat hela dagen i min by i Finistère.
Hur mycket jag än bor i Sverige är det min by, min trädgård, mitt tidvatten, min Atlant.
Och nu alltså min Plura & min Mauro.
De ser ut som om de ska just sjunga Blues för Bodil Malmsten, det var därför de åkte dit.
Den nya versionen finns inte än, den förra får duga och DET gör den.


P & M har även besökt stugan där Kerouac föddes.
Men inte för att sjunga Blues för Jack Kerouac.

Inlagd 6/5/2013, kl 10:42 | Bodil

Personkult Cervenka

bild
Cervenka på stan

Cervenka säger det:

Studiebesök i stormens öga

bild
Cervenka i tunnelbanan.


Inlagd 6/1/2013, kl 11:20 | Ekonomi

Apropå en aktuell debatt om våld...


”Vi kan inte låta våldet styra”, säger Reinfeldt, men människor styrs av det hela tiden. Varför låtsas vara förvånad när de utsatta grupperna börjar slå tillbaka?"
Nina Power i DN

Ett utdrag från Priset på vatten i Finistère, 2001:

”För slagsmål gäller en gammal regel – man slår inte den som ligger.
Glöm den.
Nu är det bara den som ligger som får stryk.
Gatuvåldet utövas inte på gatan, det kommer som vanligt uppifrån. Att en person utan privilegier, en grupp, blir galen under tryck är en gammalt faktum. Att någon blir förvånad över att folk utan framtidsutsikter spårar ur är förvånande.”

Inlagd 5/31/2013, kl 04:12 | Bodil

Den andra sockan

bild
Snart trettio år sedan min första tvättmaskin.
Och fortfarande, efter varje tvätt - den andra sockan, var är den?

Inlagd 5/25/2013, kl 11:20 | Då var det väl inget viktigt

Frankrike 2005 och så vidare


Det brinner i förorterna, Frankrike, 2005

Arbetslösa ungdomar bränner bilar på nätterna, köpcenter, daghem, skolor, de vill bli respekterade, men det som händer är att de islamistiska fundamentalisterna drar nytta av situationen och att inrikesministern, Sarkozy, vinner röster.
Det är som vid ghettoupploppen i Watts 1965, en krutdurk exploderar, det gick inte bra i Watts, hur ska det gå nu?
Bränderna kommer inte att upphöra förrän Sarkozy avgår, säger ungdomarna och kräver inrikesministerns ursäkt och avgång.
Sarkozy kommer inte att avgå. Inte Sarkozy. Fällan slår igen.
Sarkozy glider som en såpad ål mellan förorter och TV-studios, Sarkó lovar hårdare tag, lag och ordning, Sarkozy kommer inte att avgå.
Det är mycket otäckt att se Nicholas Sarkozy övertyga om det.

Föräldrarna till de två ungdomar vars död är inledningen till det som nu händer vädjar om att gängen ska lugna sig, de religiösa ledarna vädjar, borgmästarna vädjar, det vädjas men så lätt släcks inte bränderna, det är outhärdligt, det händer igen.
Fällan smäller igen.

Det är hemma hos dig det brinner Mohammed, Ali, Warren, Youssef, Mounir och Patrice.
För det är ju sina egna grannars bilar ungdomarna sätter eld på - inte regeringens, femhundra bilar per natt. Bussarna som sätts i brand är de bussar som deras föräldrar är beroende av och det är deras egna småsyskons daghem och skolor som brinner och inte palatsen där besluten om nedrustning av närpolis och social service beslutas. Den nedrustning som är det verkliga våldet, de som får betala för nedskärningarna är aldrig de som skär ner.
Våldet kommer som alltid uppifrån, våldet kommer från toppen men det våld som syns, som kallas för våld, är det hjälplöst självuppbrännande våld som försiggår utanför centrum, i förorten, i botten på samhällspyramiden, längst ner.


Några systrar till de våldsamma uttalar sig i Le Monde:
»Våra bröder, dom är kameleonter, snälla hemma, men fruktansvärda
ute. Dom kan uppföra sig fint inför föräldrarna. Men när dom är ute är
det inte samma person som hemma.«
»Vi har inte blivit uppfostrade likadant som våra bröder. Föräldrarna
är mycket strängare mot oss flickor. Dom tror inte att pojkarna har gjort något förrän dom blir arresterade.«
»När en kille är med sitt gäng, då gör han vad som helst, som att kasta
molotovcocktails. Ensam skulle han aldrig göra något sånt.«
»Dom måste hänga med, deras renommé står på spel, deras stolthet.«
»I ett gäng, det behövs bara att någon säger – du törs inte, och den
andra måste göra det. Annars är han död här i våra förorter.«
»Skillnaden på dom som bränner bilar och dom andra, det är en fråga
om hur föräldrarna har uppfostrat dom. Fast mest handlar det om kompisarna.
Det handlar om vilka du är med, det ändrar allting.«
»Dom vill synas. Och det har ju gått bra.
Beviset är ju att ni journalister, ni är där allihop, varenda en.«

Inlagd 5/23/2013, kl 09:33 | Politik

the man


Bronkit, allergi, deadline, men ändå.
Carrickfergus med Van Morrison och Chieftains.

Inlagd 5/17/2013, kl 12:37 | Musik

bodilmalmsten.se


När jag har bronkit, kikhosta, halsfluss och deadline och det alltså inte kommer något nytt på finistere.se - gå till www.bodilmalmsten.se

Där informerar webbredaktör Erika Winther om vad som händer i den stora bodilmalmsten.se-världen, estradsamtal, texter, pocketutgåvor av böcker som finns och releaser av nya böcker, som den nya och sista loggboken Till Venedig igen! Till Wales! Till Berlin!

Inlagd 5/10/2013, kl 07:02 | Information

Bodil

Köp! »Så gör jag: Konsten att skriva«

Omslag

Köp! »Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag«

Omslag

ENLIGT BODIL MALMSTEN
www.bodilmalmsten.se

Kategorier
Sök den här bloggen

Statistik

Den här bloggen har för närvarande 2614 inlägg i 47 kategorier.

Bloggtoppen.se