Bodil Malmsten

Dagens politiska predikan

bild
Bara för att jag inte skriver om riskkapitalisterna, om Ukraina, om Ebola, om företagskultur eller bara kultur - är det sant att kulturministern är troende rojalist eller är det bara en vandringssägen, en urban legend bland hipsters i innerstäder? - bara för att jag skriver om ytlighet, eau-de-toilette och lägger ut mina hårda bud vad gäller skrivandet, innebär inte att riskkapitalisterna, Ukraina, Ebola eller kulturerna försvinner!
De finns.

Men är det inte VÄLDIGT tyst om riskkapitalisterna?
Har de bestämt sig för att skattskriva sig i Sverige, där de bedriver sin verksamhet i vård, skola, omsorg, är riskkapitalisterna upptagna med att odla sina samveten som hittills slumrat eller sitter de och smider dunkla ränker på Jersey, Caymanöarna eller i Luxemburg?

En gammal text från Det är fortfarande ingen ordning på min papper, gammal men inte inaktuell.

SKULD & SKAM

Det är för mycket skuld och skam i Sverige, sägs det.
För lite, säger jag.
Och att det är fel svenskar som skäms.
För fel skuld
.

Det ska vara vår svenska natur, vår folksjäl som gör oss benägna åt att känna skuld och skam - det gäller oss normala skattebetalare, ordentliga personer som inte låter räkningarna ligga tills långt efter nästa kvartal.
Som ger en tjugokronorssedel till en tiggare då och då.
Inte varenda tiggare, om man inte är förmögen så går det inte.
Jag känner en förmögen som har ett särskilt konto och växlar allt sitt cash i tjugokronorssedlar och ger varenda tiggare på vägen till Hemköp och Coop.

För oss som känner skuld för andra har det dåligt medan att vi har det bra, varmvatten i kranarna, dricksvatten, tak, väggar och golvvärme i duschrummet, någon tjugokronorssedel kan vi avvara, skänka en slant till Läkare utan Gränser.
Vi kan inte köpa oss fria, men ändå.

Nu blir det helgmålsringning och Halloween
bild

Inlagd 10/30/2014, kl 09:37 | Verkligheten

Regler för den som vill skriva

bildbildbild
BODIL MALMSTENS REGLER FÖR DIG SOM VILL SKRIVA

Se allt, hör allt, förnim, varsebli, ta reda på allting.
Kan!

"Om man vill veta någonting måste man ta reda på allting själv, vilket betyder att man har mycket att göra." Friedrich Nietzsche

Det skrivna ska se självskrivet ut.
Syns det att det är skrivet är det dåligt.
Det får inte märkas att det är ett mästerverk.

Mödan får aldrig märkas.
Märks mödan kan du få bra kritik på kultursidorna men det är inte därför du skriver.

Om ansträngningen märks - skriv om eller ta bort.

"Om det låter skrivet - skriv om." Elmore Leonard.

Det får inte låta skrivet.
Det får inte verka så svårt som det är.

Skiljetecken?
Ett skiljetecken måste vara älskat, det vill säga utvalt.

Försök aldrig vara rolig.
Då kan det bli försäljningssuccé till priset av din värdighet.
Var rolig eller låt bli.

Försök inte skriva som dina favoritförfattare.
Skriv som dig själv.
Men bra.

Bra text börjar direkt.
Inga inledningar.

Lär av det som är bra.
Det enda du lär dig av det dåliga är hur svårt det är att göra något bra.
Av det bra lär du sig att det är möjligt, någon har kunnat, det går!

Alla fel är lika dåliga men få fel så underhållande som syftningsfel.
Förutsatt att du inte skrivit dem själv.
Det finns ingen spell-check för syftningsfel:

37-åring anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare
En stol som i många år tillhört en revisor med stoppning i sits och armstöd säljes


Vill du skriva dramatik?
Missa aldrig polisnotiserna.


Skriv så att åtminstone du själv förstår.
Eller förstår hur oförståeligt det mesta är och kan formulera det förståeligt.

Det finns inga ursäkter.
För trött, det var städdag med bostadsrättsföreningen, morsan måste på demenshem, jag har en knut i magen, bussen kom inte, det är råttor i soprummet, mina barn älskar mig inte tillräckligt, jag kan inte det här.
Antingen skriver du eller inte.

Råd till dig som ännu inte blivit fast i skrivandet:
Om himlen inte är gränsen är ribban för låg.
Var som en människa - skriv inte.

Enkätsvar till Adam Svanell, SvD


Inlagd 10/29/2014, kl 03:34 | Litteratur

Om ytlighet

bild
Jag har skrivit en del om ytlighetens dåliga rykte i Sverige, jag har försvarat det ytliga mot det djupa, det lätta jämfört med det tunga.

Jag tillhör de tungsintas släkte, det svenska. Inte för att jag medvetet vill det, men den tid en människa är vid medvetande är för kort för att viljan ska hinna ombildas, det blir som det blir och utan lättsinne blir det för tungt.
Att lättsinne skulle vara lättare att förvärva än djupsinne och att allvar är det som framförs på allvar är svenska fördomar som inte går att utrota.

Jag slår upp ytlig och ytlighet i synonymordboken till Microsoft Word.
Ytlig:
Grund. Flärdfull. Enkel. Lättvindig. Föga djupgående.

Idioter!
Det är inget fel på ytan som inte djupet har ställt till.
Välsignat vare det som syns.
Utan ytan är vi alla förlorade, håller inte ytan går vi ner oss, sjunker i djupet ned.

Ytan är det enda gemensamma, det enda ställe där det finns något vi, där vi ser varandra.
Det enda människan har synligt gemensamt med andra är ytan vi befinner oss på.
Det enda vi kan dela är det tydliga, ytliga.

Djupet går inte att dela, där finns bara plats för en.
I djupet är det ödsligt som det kan bli.
I det djupaste djupet är du inte ens ensam, i det djupaste djupet är det ingen hemma, det är tomt.

Jag skriver ytlighetens lov, bevisligen.
Det är på ytan det händer och bara här.
Ytan är allmän och ömsesidig, vid och bred, ytterlig.
Syret i luften och molnen på himlen, regnet och månskenet - bara från ytan kan det uppfattas.
Bara på ytan händer det, bara på ytan finns det träd och butiker, gatlyktor, himlavalv och ljusreklamer, rådjur betande fänkål, litteratur och lotterivinster, någon som ser någon och förstår att det är kärlek, det syns och alltså finns det.

Inlagd 10/28/2014, kl 10:40 | Information

Höst


Jag ville lägga in en vacker höstbild men eftersom bloggverktyget vägrar och kräver pengar efter att aldrig ha gjort det förut och jag kommer av obekant orsak inte ut på mejlen, så blir det ingen höstbild.
Allt bra jag tänkt - raderat ur huvudet.

Betala inte betala?
Jag tittar på mina två kontokort.
Men innan jag betalar måste jag kolla med min personliga support om det är rätt, tar skärmdump på sidan med bloggverktygets krav på pengar, ska mejla, men det går ju inte.
Jag skriver in lösenordet för mejlen igen, men det går ändå inte.

Det är mörkt ute nu.
Att det var en vacker höstdag i Stockholm i dag tisdagen 28-10-14 finns inte mer.

Inlagd 10/28/2014, kl 05:41 | Årstiderna

Eau-de-toilette

bild
*/
Tillverkningen av min eau-de-toilette i liten förpackning, behändig, som man kan ha med sig, har upphört!
De små förpackningarna finns bara inte längre.
Jag googlar och det finns en i Amerika.
Jag beställer. Det går bra, tar kanske tio dar.

I fredags, jag kommer hem och DHL har sökt mig med paket i bostaden, varför har ingen varskott mig, leverantören har fått mitt mobilnummer.
Det visar sig att leverantören har en underleverantör och att mitt mobilnummer inte är mitt och går till Litauen.
Leveransen ska komma måndag fm mellan tio och elva lovar den vänliga DHL-damen och det gör den.

Vid halvelvatiden kommer två DHL-personer med en jämförelsevis stor kartong, stor jämfört med själva eau-de-toilette-förpackningen som är liten.
Jag tackar DHL-personerna, går in och packar upp.

Eau-de-toiletten ligger inlindad i dubbla lager bubbelplast, den med stora bubblor och vore det inte för att jag ska göra en uppläsning i kväll skulle jag smälla de stora bubblorna, men jag är för nervös.

I den, jämfört med eau-de-toilette-förpackningen, stora kartongen ligger ett intyg från skepparen som ansvarat för transporten och jag inser hur mycket möda och omsorg som lagts ned på att jag ska få min lilla flaska Eau-de-toilette.
Och så finns det personer som säger att det var bättre förr.
bild
*/
Tekoppen på bilden överst är med för att visa hur liten eau-de-toiletteförpackningen är.

Inlagd 10/27/2014, kl 11:50 | Underverk

For a Sad Lady

bild
And let her loves, when she is dead
Write this above her bones
"No more she lives to give us bread
Who asked her only stones."
Dorothy Parker

Inlagd 10/26/2014, kl 06:05 | Litteratur

Vem är jag

bild
Jag har aldrig fileat en fisk, det var mannen i fiskdisken i Finistère som fileade den färska fisken.
Jag har aldrig skjutit ett djur.
Jag äter kyckling och när jag blir bjuden äter jag entrecôte med bernaisesås och pommes frites; blodig entrecôte, entrecôte bleu.
Jag äter kött men jag har mage att förfasa mig när mina vänner går jaktkurs och lär sig skjuta djur.
Jag tar emot vildsvinsfärsen och älgsteken, lagar till den och äter upp.
bild
Min dubbelmoral är så stor att om jag blivit klonad på mig själv och funnits i flera exemplar utspridda hipp som happ över Europa och överallt hade hälften av klonerna tänkt rätt men handlat fel.
Resten hade handlat rätt men tänkt fel.
Och ingen av dem hade kunnat rätta till det.
bild
Och alla hundratals, tusentals mil jag körde med den bensindrivna Rovern, Frankrike/Sverige, Sverige/Frankrike fram och tillbaks, Autobahn och andra motorvägar med eller utan fri fart, där jag tog mig friheten att köra så fritt jag hann och bara en gång åkte jag fast.
Jag hade kört 111km/tim på en 110km/tim-väg.
Det var en övervakningskamera i Pays de Loire som noterade det, jag fick kravbrev från polisen.
Inte mycket pengar men principen!

Jag körde till polisen i min lilla stad, när jag bodde i Frankrike var besök hos myndigheter högtidsstunder - vänlighet, tydlighet, omsorg.
Jag visade böteslappen för polismannen bakom disken.
Han hade råkat ut för samma sak.
Men eftersom övervakningskameran aldrig har fel var det ingen idé att överklaga.
Vi skildes kärleksfullt, jag körde till posten, gångavstånd men jag körde bil, betalade böterna, körde till macken och tankade, min Rover drog - med dagens mått - orimligt mycket bensin.
Och ingen av alla mina jag hade en skugga av dåligt samvete över mitt liv med Rovern i Finistère.

Att jag inte har någon bil nu beror på att jag bor i Stockholms innerstad, på Söder nevertheless och hade jag bil här skulle jag inte ha råd att bo här för alla parkeringsböter.
Men jag sopsorterar fast jag hatar det.
Och köper bara kravmärkt eller ska det vara kravfritt.
Vem är jag?
bild

Inlagd 10/25/2014, kl 03:33 | Bodil

Kaosdagar

bild
Det händer mycket utom mig och inom.
Hösten händer och det är bra.
På söndag blir det ny tid igen och det är dåligt.
Alltid några klockor som glöms bort.
Och så står man där en timme för tidigt eller för sent.

Det är mycket nu, stå, sitta, arbeta, mejla, sms:a, prata, gå till apoteket, ständigt detta apotek med dess för varje gång man går dit utvidgade sminkavdelning som en billig taxfreebutik.

Splittrade dagar, korta tankar, många tweets, min adress på Twitter är @bodilmalmsten
Tror jag.
Är väldigt trött.
bild
Det är natt i mitt huvud, min dikt är lämnad, av mig utlämnad för att inte komma ut förrän i vår på Rönnells antikvariat under titeln
"Det här är hjärtat".

"Det här är hjärtat"är inte en dikt om sorg, den handlar inte om sorg, den är sorg.
Det är därför det tog så lång tid att skriva den, ett helt liv, jag nästan dog under tiden, sådant händer, men jag kom tillbaks.
"Det här är hjärtat" är ingen diktsamling, det är en dikt, en enda dikt som jag kommer att läsa på relasefesten på Rönnells antikvariat i vår om inte världen går under först, det vill säga att jag dör. bild

Inlagd 10/23/2014, kl 10:30 | Bodil

Tid

bild
På tio år i Frankrike, jag hörde aldrig någon säga "Jag har inte tid".
Fast på franska.

Jag hörde mig själv "Jag har bråttom, je suis pressé, jag måste hinna hit, jag måste hinna dit, jag har inte tid, vi ses sen, ā tout ā l´heure.
Det är först nu långt efter Frankrike som jag förstår vidden av att man alltid har all tid i världen.
Att det är omöjligt att inte ha tid.

Tiden är det som gör att allting inte händer på samma gång.
Tiden är en sak i taget annars blir det kaos.
Tid är det enda man har.
Eftersom kaos är vad som uppstår utan tid, har den blivit uppdelad i allt möjligt - år, månader, dagar, timmar, en kvart, en minut.
Men grunden i tidspyramiden är sekunderna, ett ögonblick i sänder händer det som händer bild

Inlagd 10/18/2014, kl 09:37 | Bodil

Vilse i bildbiblioteket

bild
Det var inte bättre förr. Men vad det var förr.
Längst till vänster Eva Dahlgren, sen jag i hatt mitt i "den svenska popeliten".
Marie Fredriksson, Totta, Plura, allihop, det var 1990, hur många år sedan är det och hur mycket fortare går det inte för varje dag.

Inlagd 10/16/2014, kl 10:42 | Bodil

Gamla människor

bildbildbild
Gamla människor i Sverige som tror att de måste ändra klädstil efter sextio. Och i vissa fall gör rätt i det.

Gamla människor i Sverige som skryter med hur p-pillret förändrade deras liv, behåll det för dig själv gamla person!

Gamla människor som skyller allt på sina föräldrar, 90-åringar som gör det, grow up!

Gamla människor i Sverige som ser sig själva som gamla bara för att de minns The House of the Rising Sun med The Animals och Eve of Destruction med vilka det nu var.

Gamla människor som går på Debaser i stället för att kratta familjegraven på Norra kyrkogården i Solna.

Gamla människor som har all erfarenhet i världen. Det är bara det att datumet på erfarenheten har gått ut.

Unga människor i Sverige är mycket vänligare än vad de som är gamla nu var som unga.
Jag skulle kunna säga "vi som är gamla nu var som unga" men det gör jag inte.

Gamla människor i Sverige var extremt arroganta när de unga för att de hade täckning för det, minikjolarna, Twiggy, Mary Quantfrisyrerna, Jean Seberg i Till sista andetaget av Jean Luc Godard, allt svartvitt och därför så mycket attraktivare än nu.
bildbild
Allt detta för att säga att ingenstans på hela jorden, Belgien, Vietnam, Brasilien, är det sådan ålderssegrering som i Sverige.

Är det verkligen så och i så fall - är det bra eller dåligt?

Så fort jag har påstått någonting slår det mig med ett järnrör i skallen från Socker-Conny hur jag utgår ifrån en känsla och inte faktum och alltså hur dåligt statistiskt underbyggt det som jag har påstått är.
bild
bild

Inlagd 10/14/2014, kl 02:26 | Verkligheten

13 oktober 2014

bild
I dag har jag inte fått någonting gjort.
Inte ett ord.
Och så kommer det en gammal Dagens Nyheter krälande från under en sten märkt med året 1977.
Jag kan inte räkna hur många år det har gått sedan dess, vår, sommar, vinter.
Höst.
Måndagar.
Gamla nyheter.
En sådan fruktansvärt otäck tillrättavisning av tiden.

Jag kan inte prata om det.
Bara känner ett enormt obehag.
Jag vill skriva om mig själv, inte skriva om mig själv, utan skriva om, om som i ändra, rätta till från där det blev fel, men det kan jag inte.
Ingen kan det.
Lagt ord ligger och hur mycket ord har jag inte skräpat ner med och jag menar inte orden i böckerna.
De orden är noga valda och inte skräp.
Men allt pratande utanför böckerna.
Allt pratade om, omkring och bredvid, vid sidan av, bakom ryggen på mig själv.

Att ge en intervju är att ge bort det dyrbaraste man har.
Inte det dyrbaraste, inte alls, det dyrbaraste har man inte, det dyrbaraste är det man älskar, dem man älskar och dem man älskar äger man inte.
Men det är att slumpa bort det man mest behöver själv.
Och inte ens sälja det, bara lämna ut till lägstbjudande, DN kostade 1 krona och 75 öre 1977.
Och inte ett ord är sant för de sanna orden tar mycket längre tid än vad som finns i en intervju.
Inte ett sant ord, bara babbel, bara prat.

Det finns ett ord som är nej.
Ett så otroligt mycket vackrare, viktigare och nyttigare ord än ja.
Alla år som har gått och jag har fortfarande inte lärt mig det.
Nej, heter det.
Nej.
bildbild

Inlagd 10/13/2014, kl 12:37 | Bodil

Förundran förut förundran nu

bild
Jag skrev om förundran.
Förundran över ett äpple, en flygmaskin, ett höghastighetståg.
Förundran över människans förmåga att odla fram ett så fint äpple, förundran över att någon kunnat uppfinna flygmaskinen och höghastighetståget.

På bussen i går, en annan sorts förundran.
Förundran över de nya blå bussarna.
Förundran över att någon inrett de nya bussarna med färre säten i färdrikningen än de gamla, på de nya ska passagerarna sitta med ryggen åt och låta utsikter och årstiden flimra förbi baklänges.

Förundran över att samma team som tycker att vi ska åka baklänges på bussen, tycker att vi inte förtjänar bättre än de fruktansvärt fula mönstren på inredningen i de nya bussarna.

Fast förstås, de som inreder bussarna, avlägsna arkitekter på fjärran arkitektkontor långt bortom snille och smak, de som bestämmer hur bussarna ska möbleras, de åker förstås aldrig buss.
bild

Inlagd 10/13/2014, kl 10:25 | Bodil

Isolering och ett orubbligt intellekt

bild
"För att man ska kunna överleva modeväxlingarna är isolering och ett orubbligt intellekt den enda räddningen. Hur många intellektuella moden har jag inte redan sett dra förbi. De simpla exploatörerna av dessa modens rester är ständig verksamma. Med tiden har de kommit att trampa runt i sin egen smuts." ur Källaren av Thomas Bernhard, övers Susanne Widén
bild

Angående det här inlägget:
Det kan verka snobbigt med tyskan, men det är ju Thomas Bernhards språk.
Första året som jag läste tyska i skolan fick jag underbetyg, b.
Jag blev tvungen att läsa in betyget i tyska för tyskläraren, känd folkpartist och landstingsråd, jag minns inte landstingråd i vad, men i tyska var hon bra.

Inlagd 10/10/2014, kl 10:17 | Livet

För mycket

bild
Det är inte det att jag inte har något att säga, jag har ett års uppdämt kommunikationsbehov, jag vill säga för mycket, det blir för stort och öppningen är för liten.

Allting kläms ihop, dagarna blir kortare, jag hinner inte med hösten, träden är röda, gula, allt måste hinnas med och så är klockan plötsligt snart åtta på kvällen och jag vet inte, tiden går för fort för mig.
Men i morgon är det yoga.

Det var tanigt som punchline, men det får duga.

Inlagd 10/6/2014, kl 07:38 | Bodil

Förlåt

bild
Det kommer snart ett nytt inlägg.
Jag måste bara hinna skriva det.

Inlagd 10/1/2014, kl 07:45 | Bodil

Kontanter

bild
I dag 25 sept en notis i SvD om de rika och kontanterna.

För en tid sedan, på loggbokstiden, i en av de första loggböckerna, 2005, 2006, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig eller De från norr kommande leooparderna, ett nyhetsinslag om att pengarna ska bort.

Tiden för kontanta pengar är på väg att ta slut.
Pengarna ska tas ur cirkulation.
Tusenlappar, femhundralappar, till och med hundralapparna ska bort.
På grund av risken för rån.
Och för att hanteringen av kontanter kostar elva miljarder om året och att hanteringen mest gynnar brottslingar av alla slag – skattebrottslingar
och rånare.
Att gå omkring med kontanter på sig är misstänkt och skumt.

Några så kallade vanliga människor intervjuas.
De som tycker om kontanter framställs som fåniga och intellektuellt funktionshindrade.
"Så du hämtar ut pengar i bankomaten och sen går du och betalar med dom i affären?"
Just det.
Jag hämtar ut pengarna, räknar dem, luktar på dem, lyssnar på prasslet innan jag stoppar ner dem i plånboken för att sedan ta upp lämplig
summa och betala mina varor på Åhléns.
För att det bara är pengarna som är pengar.
Det är bara en hundralapp som är hundra kronor och en femhundralapp som är femhundra.
För att inte tala om tusenlapparna, de ovärderliga
tusenlapparna.
Att den svenska valutan är värdelös och kronan ett offer för spekulation på de internationella börserna är en annan sak, men hellre en värdelös
krona än en krona som bara är digital.

"Jag vet inte om jag skulle göra vad som helst för pengar.
Det är ingen som har frågat mig."
Bertove i För att lämna röstmeddelande tryck stjärna.
bild

Inlagd 9/25/2014, kl 02:35 | Bodil

Förundran då och nu


På senaste tiden har jag twittrat om den förundran jag drabbats av i samband med sådant man tar för givet. Som att det bara är att gå till affären och köpa mjölk när mjölken tar slut.
Eller att det kommer vatten ur kranen, varmt eller kallt.

Det här är "Förundran" från den blå loggboken 2007, "Kom och hälsa på mig om tusen år".

Den senaste tiden har jag drabbats av förundran över saker som under alla år förut har passerat mig obemärkt.
I dag var det ett äpple, ett vanligt ätäpple från affären.
Det var när jag skalade äpplet och tog bort det lilla klistermärket med information om var äpplet kommer ifrån som förundran slog till.
Ett så stort och fint och välsmakande och med tusentals års möda av människor framodlat äpple !
För ingen ska inbilla mig att det är naturen som har gjort det och att familjen Flinta och Barna Hedenhös hade så här goda, stora och vackra äpplen.
Nej, på familjen Flintas och Barna Hedenhös tid var äpplena sura, små och hårda, mer lämpliga som ammunition än människoföda.
Eller mat åt mammutarna.

Ett annat tillfälle när jag drabbas av förundran är på planet mellan Orly och Charles de Gaulle.
Jag går uppför flygplanstrappan och in i kabinen och sätter mig på min plats i flygplanet och ser ut.
Jag sitter vid en vinge, jag ser flygplansvingen mellan marken och mig.
En flygplansvinge!
Och jag med min kropp i flygplanskroppen som snart ska befinna sig i himlen ovanför Europa, över hav och land.
Att jag hatar flygandet och resorna glömmer jag alldeles bort.
bild
Det tredje tillfället – hittills – är X2000 till Bokens Dag i Linköping.
Någon har konstruerat det här tåget, tänker jag.
Någon som kan det har fått ihop det och det blev ett höghastighetståg.
Helt otroligt.
Om ovanstående verkar naivt är det för att jag bor i Frankrike.
bild

Inlagd 9/23/2014, kl 08:27 | Bodil

Ungefär de här tankarna den 16 sept 2014

bild
Sverige, efter valet.
Ett land där det enda som ändras är vädret?
bild
Tänk om alla gjorde så!
Och så gör alla plötsligt det.

Det gemensamma är ett egenintresse.

Att känna skuld är relevant (slå upp det!)
Något har du alltid gjort.

Skuldkänslan när man använder handikapptoaletten i köpcentret.
Hur handikappad man än är.

Bara de girigaste har inga skuldkänslor.

Gud är död och själva mår vi inget vidare.
bild
Allt visar sig med tiden.
Och tiden säger:
Vad var det jag sa?

Höstars plötslighet.
Sommarkläderna kvar i källarförrådet tills det är dags att hänga undan dem.
Alla solskyddskrämerna, faktor 50.
Baddräkten, det var länge sen den hann fram.
bild
”Om man en enda minut sa vad man tänkte skulle samhället rasa samman.”
Albert Camus

Inlagd 9/16/2014, kl 08:44 | Filosofi

Allt jag kan har jag lärt av idrottsmän

bild
Torbjörn Nilsson, fotbollsikonen från Göteborg, lärde mig att inte få panik när någon anfaller bakifrån.
Inte för att jag lärde mig det, men det gjorde han.

Emil Zatopek var en tjeckisk löpare med storhetstid i mitten på 1900-talet.
Han var känd för hur fort han sprang och sin konstiga löparstil.

Emil Zatopek sa:
Om du vill springa, spring en halvmil.
Om du uppleva ett annat liv, spring maraton.

Rådjur, hundar och harar oroar sig inte för vad de äter och ändå springer de mycket snabbare än människor.

Det finns bara fördelar med att träna under ofördelaktiga förhållanden.
Om man kan hålla fast vid träningen är viljestyrkan inget problem.
Det regnar?
Spelar ingen roll.
Trött?
Har inget med saken att göra, jag måste bara göra det.

Min löparstil var mycket enkel, den kom av sig själv, från mig själv, ur mig själv.

Varför skulle jag träna på att springa sakta?
Jag vet redan hur man springer sakta.
Jag vill lära mig springa snabbt.

Det som har hänt är redan över. Vad som intresserar mig är det som kommer sedan.

Det är vid smärtgränsen som männen skiljs från pojkarna.

Sweet pain, säger min yogalärare.
You don´t have to like it, you just have to do it.
bild

Inlagd 9/15/2014, kl 07:54 | Bodil

Benny!

bild
Benny är ett tv-program från 70-talet, det var Peter Csihas och jag som gjorde det.
Och alla barn som är medelålders nu minns det.
"Där kommer de stora barnen!"
"Benny får inte gå över stora vägen"
"Benny, Benny, Benny!"
Och nu är senaste versionen av bloggverktyget WordPress döpt till Benny, Benny 4.0
Så går det till.

Inlagd 9/14/2014, kl 10:49 | Bodil

14 sept 2014: SIDAN ÄR ÖPPEN IGEN!

bild
"Ett bra ställe att bo på är ett ställe där det finns mycket vänner och
platser där man kan det lugnt, som ett bibliotek eller en skog."

Emanuel Grönberg Tyni, 7 år, om sitt framtida Sverige i DN 13 sept 2014

Inlagd 9/14/2014, kl 09:29 | Bodil

Den här sidan är stängd goodbye


Så småningom kommer bodilmalmsten.se att ta över.
bild
Måste bara samla mig lite eller väldigt mycket.
Det blir nog bra om tusen år.

Inlagd 8/23/2014, kl 11:05 | Bodil

Jag kommer att komma tillbaka!

bild
Jag kommer att åka buss igen, tunnelbana, handla, vara bland andra.
Jag kommer att skriva om när Familjen Tejp möter Pingvinierna.
bild
Det kommer att bli ett gott nytt år.
Det kommer att komma snö, det kommer att bli som i slutet på min sista loggbok, den som heter Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig.
"Faller snö får den falla, kommer vår börjar det om."
bild
Jag kommer att komma igen.

Inlagd 12/28/2013, kl 10:48 | Bodil

Hösten 2011


Det här är från min sista loggbok, det är från The New Yorker Literary Festival, en festival i nivå med den på Moderna muséet i Stockholm nyss.

EXIL

Exile är nästa evenemang jag har biljett till på festivalen, ett estradsamtal om exil med Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria, Aleksandar Hemon från det före detta Sarajevo, Hisham Matar från Libyen och Philip Gourevitch, skribent på The New Yorker, moderator och känd som författare till We wish to inform you that tomorrow we will be killed with our families: stories from Rwanda.

Aleksandar Hemon börjar och han är den förste av de tre inbjudna som inte vill befatta sig med etiketten exil.
För exil krävs det, dels att man inte får och kan återvända, dels att man vill det. Aleksandar Hemon råkade befinna sig i Chicago på ett stipendium när Sarajevo belägrades, tiden gick och han bestämde sig för att stanna och för att skriva på engelska.
Aquarium, a Child´s Isolating Illness, är en outhärdlig skildring av lidandet och isoleringen när Aleksandar Hemon och hans frus nio månader gamla dotter dör i en hjärntumör.
Texten publiceras sommaren innan jag ser Aleksandar Hemon på exilsamtalet. Det är höst nu och han sitter på podiet med andra författare och pratar om icke-exil. Han har jeans och T-shirt, gymnastikskor, han är vardagligt vass och välformulerad, han är rolig, tydlig, karismatisk, men hans händer kan inte vara stilla, händerna rör sig, rör sig.
Det här blir han aldrig fri ifrån.

Nästa programpunkt, det är Hisham Matar, han resonerar - exil, inte exil?
Exil kan vara att sakna sin cykel när man var sex år i Libyen.
Inte cykeln, inte Libyen, sakna sig själv med cykeln när man är sex år i Libyen.
"Språket är författarens hemland”, säger Hisham Matar.
Alla instämmer trots att alla fyra på estraden skriver sina böcker på engelska.

Chimamanda Ngozi Adichie är utbildad i Storbritannien, talar perfekt engelska, bor i USA men känner sig som nigerian.
Hennes senaste bok, den som kommer våren 2013, heter Americanah.

Där Chimamanda Ngozi Adichie växte upp i Nigeria är talspråket igbo, igbo är modersmålet, men i skolan, inte ens på rasterna, fick barnen prata igbo och när man åkte till stan fick man skämmas för hur man lät.
”Det finns inget så uncool som att låta som en lantis”, säger Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria på podiet under rubriken Exile.
Exakt som när jag växte upp i mitt gamla Jämtland.

Inlagd 10/28/2013, kl 04:42 | Litteratur

Klassiker! Lyssna! Sprid!


Muren och böckerna
Eva Dahlgren, arrangemang, körer, produktion och med den första rapparen på svenska - jag, text Evert Taube.

Om någonting är aktuellt hösten 2013 är det Muren och böckerna.

Inlagd 10/23/2013, kl 03:42 | Musik

Det här skulle kunna kallas samhällskritik

bild
Det är som det är.
Splitter och sönderslagenhet.
Makten maskerad.
Marginaliserade små personer halverade i ytterkanten och det är vi.

Inlagd 10/16/2013, kl 07:51 | Verkligheten

Inte fler manliga dåd, feminism i början av 1900-talet


”The world in all directions is like a smile, it´s enough to put you in a feminine frame of mind. How glad I would be (almost) to be carrying a baby in my arms, playing the role of a devotedly solicitous serving girl. What a tender mood this just-beginning, heart-beguiling spring inspires. I could practically be a mother, or so I imagine. In the spring , it seems, men and manly deeds suddenly become so superfluous, so foolish. No deeds now!”

Robert Walser. Ur Berlin Stories

PS
Berlin Stories - A New York Review Books Original, utgiven 2012, jag köpte mitt ex på Hedengrens bokhandel vid Stureplan.

Inlagd 10/11/2013, kl 03:10 | Kvinnor och män

Den lilla röda lönnen på min balkong

bild
Acer purpureum, min lilla röda lönn på balkongen, jag trodde den hade dött.
Så lätt går det inte.
Jag gräver ner den med några gamla luktärter som inte blommat på hela sommaren men som nu då och då nu visar små rosa luktärter av någon orsak, lite ljung, några tagetes jag köpt på torget, allihop i den största krukan på balkongen.
Och utan att jag märker det, man märker det inte medan det pågår och nu är den lilla röda lönnen levande igen.
Stora - i förhållande till att det är en mycket liten lönn - stora röda blad i oktobersolen fredagen den 11 oktober 2013.

Kudden på bilden är från Istanbul, jag fick den av Bertil och en kartong turkisk konfekt gjord på rosenblad.

Inlagd 10/11/2013, kl 02:58 | Framtiden

Ingenting nytt under solen


Lampedusa, oktober 2013:

Tårar för Lampedusa?
Havet blir ändå aldrig fullt


Dikt ur Nåd & Onåd,1989:

VI SOM vadar över floderna med allt vi äger
i en plastpåse på huvudet, våra ungar

VI SOM spyr i byarna i våra hyddor
...
VI SOM måste vända i den överfulla båten
inget sötvatten och ingen hamn

VI SOM ligger på vårt flyktingläger

VI SOM UNDRAR - sekund till sekund -
hur skall jag klara mig
till nästa ögonblicket?

Svara mig då människa
Giv mig ditt svar.

*********************************************

Världen vet, vi har alltid vetat, vi har ingen att skylla ifrån oss på.

Inlagd 10/5/2013, kl 11:19 | Verkligheten

Gamla tidningar i väntrum

bildbildbild
Jag läser gamla tidningar i väntrum och jag menar gamla, och jag menar väntrum.
Modetidningar där modet kommit tillbaks och veckotidningar med kändisar som ingen längre vet vilka de är.

Och inredningstidningar och det är inredningsreportagen jag fastnar för.

Hur det är samma svindlande dyrbart inredda arkitektritade hus, samma platsbyggda trappor i vaxad betong, samma sanslösa takhöjd, samma enorma space, samma klinker från Marrakesh och obeskrivligt äkt mattor som ägaren till det enormt dyra huset själv bilat själv och personligen köpt i exotiska länder som Afghanistan, eller beduinmattor knutna av tuareger i tält i subsaharianska Sudan.

Det som gör att jag fastnar för inredningsreportagen från tidigt 2000-tal är att det är precis samma, för vanliga människor ouppnåeliga hus i reportagen, som i dagstidningarnas bostadsbilagor på helgerna 2013, (även om DN verkar lagt ner vapnen där). I övrigt samma platsbyggda trappor, samma sanslösa takhöjder, samma för vanliga personer utopiska space nu som då och jag undrar vilken saga det är vi vill få berättad för oss.

Två frågor till dem som bor i de här ouppnåeligt platsbyggda husen:

Hur har de råd?
Och hur får de tag på hantverkarna?

Inlagd 10/3/2013, kl 04:56 | Vetenskap

Höst


Autumn leaves
Eartha Kitt
eller
Les feuilles mortes
Iggy Pop.

Det är höst.

Inlagd 9/29/2013, kl 07:41 | Musik

The Shieldkvinnan på den blå linjen

bild
Det är på den blå tunnelbanelinjen. När jag ska stiga av är jag på väg att falla över en kvinna på platsen mittemot, det visar sig att kvinnan ska av vid samma station.
Men den här kvinnan sitter kvar på sin plats tills tåget stannar, hon riskerar inte att falla över passageraren mittemot, den här kvinnan är cool.

Vid rulltrappan hinner hon upp mig, ser på mig som läsare som alltid ber om ursäkt för att de tränger sig på fast de aldrig tränger sig på.
Den här kvinnan ber inte om ursäkt, hon säger: "Jag ville bara tacka för The Shield."

Det är första gången någon tackat mig för The Shield.
Vid det tillfälle när vi stöter ihop är det första gången kvinnan på den blå linjen ser The Shield och det råkar sammanfalla med att jag ser om serien för kanske femte gången.
Kvinnan på den blå linjen har sett samma amerikanska polisserier med våldsbenägna psykopater som jag, hon vet vad hon talar om och det är The Shield hon vill tacka mig för.

Jag undrar vem hon är, var hon bor och vad hon har för sår som bara kan lindras - inte läkas men smärtan kan dämpas - med en serie så våldsam som The Shield.
Jag vill inte veta men jag undrar.

Inlagd 9/29/2013, kl 01:42 | Kultur

Kärlek eller hat?


Det finns mycket mer kärlek än hat i världen.
Procentuellt är det så.
Enligt senaste rön.
Kärlek till vardags, i kön på Coop, på bussen, i väntrummet till vårdcentralen, folk är huvudsakligen snälla, det har nyligen bedriven forskning bevisat.

Hatet däremot måste riktas rätt, hanteras så det inte hamnar på fel instans.
Enligt samma forskare i Edinburgh och på UCLA.
Men tillämpligt överallt där det finns ett val - kärlek eller hat.


Inlagd 9/28/2013, kl 12:23 | Information

Ett råd från en vis gammal person


När samhällskatastroferna staplas, när allt kommer över dig från alla håll på en gång, när allt är osammanhängande, ansvarslöst,snart sitter vi där i registret allihop! När allting är all over the place, lugna ner dig.

Bli inte lika galen som de ansvarslöst ansvariga, nedskärningsfundamentalisterna & co, vänd ryggen åt världen ett tag, plantera om pelargonerna, lägg dig nära den du älskar eller för dig själv i din sköna säng och lyssna på Jacqueline du Pré.

Inlagd 9/27/2013, kl 12:16 | Information

När olyckan är framme

bild
När olyckan är framme, säger man.
Den är alltid det.
Återsamling måste ändå alltid på något sätt ske.

Inlagd 9/27/2013, kl 10:55 | Bodil

Laktosintolerant & förkyld

bildbild
Jagär jätteförkyld och orolig för tisdagkvällen med Thomas Bernhard på Rönnells, jag måste bli frisk.
Oro förvärrar, blodtryck och hosta, ont i magen; jag tar en lugnande tablett.
Men inte förrän jag läst bipacksedeln.
Innehåller laktos står det.
Varje tablett innehåller laktos.
Laktosförgiftning eller panik, det är som vanligt - valet är mitt och bara mitt.

Inlagd 9/22/2013, kl 11:37 | Hälsovård

Om det tyska valiumvalet

Inlagd 9/22/2013, kl 11:17 | Politik

Inte enbart utan också


Professor Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Karolinska institutet och chef för Osher Centrum.

Det är alltså inte enbart jag och alla jag känner som är paranoida när vi ser samband mellan vårdens värde och dess marknadsmässiga pris.

Inlagd 9/22/2013, kl 11:01 | Politik

De laktosintolerantas revolution

bild
Att de laktos-och glutenbefriande födoämnena är dyra och vi laktos- och glutenintoleranta inte rika gör att vi börjat rikta vår intolerans åt annat håll.
Det kan bli de laktos- och glutenintoleranta som gör Sveriges första revolution.

Men så tänker jag på barnen.
Barnen får inte komma emellan.
Det är ansvaret för barnen, det heliga ansvaret för barnen, som vi överkänsliga inte kan komma ifrån.
Ansvaret, ordet ansvar och innebörden.

Inlagd 9/21/2013, kl 10:34 | Information

Bodil

Köp! »Så gör jag: Konsten att skriva«

Omslag

Köp! »Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag«

Omslag

ENLIGT BODIL MALMSTEN
www.bodilmalmsten.se

Kategorier
Sök den här bloggen

Statistik

Den här bloggen har för närvarande 2637 inlägg i 47 kategorier.

Bloggtoppen.se